En helt vanlig start på semestern, - trodde jag ja! Orolig och ledsen! Alternativ

[anne-li i olofst...]

Phu en sådan inledning på semestern....
Mamma ramlade natten till lördagen och slog sig så illa att hon fick en hjärnblödning. (hon äter Waran också) Sjukhuset till 06,00 söndag morgon och sedan kl 12 igen.... kontaktbar och klar i huvudet, men hemskt trött.
Sämre idag satt sig på talet och medvetandegraden, dessutom hosta och lite feber.... oroligt!!!!

Dessutom var jag så ambitiös att jag för flera veckor sedan bestämde mig för att röja allt oanvändbart, gammalt som står lite varstans, och beställde en container....... Den kom idag.. 33 grader, körde skräp fram till 14 sedan sjukhuset, hemma 00,30. Fick skälla ut en sköterska för att mamma skall få övervakning i natt... då hon vill gå upp.... Nu dundrade åskan i stan men här hemma har inte kommit en vattendroppe ännu.

Nu skall jag försöka sova, men med åska i faggorna och 27 grader inomhus vete sjutton hur det skall gå.....

[anne-li i olofst...]

Efter att igår varit någorlunda pigg, druckit kaffe (som hon längtat efter) och käkat en macka, blev det ett bakslag idag! Trött, trött och trött. Hon har fått en ny sorts madrass som skall underlätta liggandet, så hon inte får trycksår. Några kramper, då huvudet och ögonen dras åt ena sidan och även armen krampar, men annars inget konstigt.... Dock säger läkarna att hon inte borde blivit så allmänt nedsatt av den blödningen som finns i hjärnan.... Vi får väl se om hon får vara kvar på sjukhuset eller hamna på ett korttidsboende... hon är ju 82 år och har aldrig haft hjälp med något från kommunen!!! Lägenhet och kolonistuga, och inte en hemhjälpstimma någonsin (inte min moster heller och hon är 89 år!!!!! ) Jaja! Tiden rullar på mina dagar består till stor del av sjukhusbullentiner.... Alla vill veta hur det är och hur det går, dom saknar henne på kolonin, min moster är jätteledsen, och igår kom en väninna på besök..... hon hitta inte henne så hon satte sig i trappan och grät tills någon kom och körde henne i rullstol till rätt plats.....(mamma mia) De 45 minutrarna vi talades vid i telefon var hälften nog svordomar,.... Skall se över mammas umgänge tror jag hahhahha!
har hälsat från alla er och mamma tycker det är helt underbart att folk som inte hon känner hälsar och tänker på oss!!! Tack snälla ni!

[Meriona]

Efter att igår varit någorlunda pigg, druckit kaffe (som hon längtat efter) och käkat en macka, blev det ett bakslag idag! Trött, trött och trött. Hon har fått en ny sorts madrass som skall underlätta liggandet, så hon inte får trycksår. Några kramper, då huvudet och ögonen dras åt ena sidan och även armen krampar, men annars inget konstigt.... Dock säger läkarna att hon inte borde blivit så allmänt nedsatt av den blödningen som finns i hjärnan.... Vi får väl se om hon får vara kvar på sjukhuset eller hamna på ett korttidsboende... hon är ju 82 år och har aldrig haft hjälp med något från kommunen!!! Lägenhet och kolonistuga, och inte en hemhjälpstimma någonsin (inte min moster heller och hon är 89 år!!!!! ) Jaja! Tiden rullar på mina dagar består till stor del av sjukhusbullentiner.... Alla vill veta hur det är och hur det går, dom saknar henne på kolonin, min moster är jätteledsen, och igår kom en väninna på besök..... hon hitta inte henne så hon satte sig i trappan och grät tills någon kom och körde henne i rullstol till rätt plats.....(mamma mia) De 45 minutrarna vi talades vid i telefon var hälften nog svordomar,.... Skall se över mammas umgänge tror jag hahhahha!
har hälsat från alla er och mamma tycker det är helt underbart att folk som inte hon känner hälsar och tänker på oss!!! Tack snälla ni!

Anne-li!
En sak ska du göra, om jag får komma med ett tips. När min pappa var dålig för ett par år sen så var det som du sa, hela tiden kontakter med folk som ville veta hur det gick. Detta var oerhört slitsamt att hinna med och att orka utöver att man ändå ägnade stor del av dagen åt att sitta med den sjuke. Tillslut kände jag att jag bara inte orkade, jag fick ju bearbeta alla symptom så många gånger att jag höll på att gå under av sorg. Jag frågade en av pappas vänner och en av hans syskon om de kunde bli sambandscentral. Det var en oerhörd lättnad att bara ringa två samtal varje dag och så fick folk sedan ringa till dessa två och förhöra sig.

Tänker på dig!

[anne-li i olofst...]

Anne-li!
En sak ska du göra, om jag får komma med ett tips. När min pappa var dålig för ett par år sen så var det som du sa, hela tiden kontakter med folk som ville veta hur det gick. Detta var oerhört slitsamt att hinna med och att orka utöver att man ändå ägnade stor del av dagen åt att sitta med den sjuke. Tillslut kände jag att jag bara inte orkade, jag fick ju bearbeta alla symptom så många gånger att jag höll på att gå under av sorg. Jag frågade en av pappas vänner och en av hans syskon om de kunde bli sambandscentral. Det var en oerhörd lättnad att bara ringa två samtal varje dag och så fick folk sedan ringa till dessa två och förhöra sig.

Tänker på dig!

Tack för er omtanke! Det värmer och hjälper.... Jag känner absolut inte någon form av redovisningsskyldighet eller så, jag skriver för att det är så skönt att skriva av mig, och att få lov att gnälla lite.
Jag har redan en sambandscentral i mammas väninna på kolonin, annars skulle jag inte få göra annat än prata i telefon,,,, Där är 140 hus, och ett 20-tal som mamma umgås med mer kontinuerligt. När jag var där häromdagen tog det mer tid att ta mig in på tomten än det tog att tömma kylen (vilket var vad jag skulle göra) Alla är jättegulliga, men som sagt det blir lite tjatigt i längden.....
Tack snälla ni!
Kram
Anne-Li