|
Jag gillar Harry Martinson mycket. Här är ett exempel på hans diktning:
SOMMAREN Gräsen snärjde sig samman föll i varandras armar, började sammanflätas till valv som dolde bäcken. Nedsänkt i sommarens klädnad flöt den utan att höras, glimmade bara fram likt en silverkedja.
I sommarens mitt var blomman sig själv, hennes vingslag var sommar. Från grodd till frö var hon på flykt med röda vallmovingar.
--------------------
MVH Mimmi zon 2-3
|