Mina persikor........ Alternativ

[Mi70]

Är på gång nu, de har blivit riktigt stora! OCh trädet bågnar av frukt, jag slutade räkna vid 50.... Förra året var första året vi fick frukt, och då fick vi 30 härliga persikor. Det är sorten "Frost", som skulle vara resistent mot krussjuka, men är tyvärr inte det.... Men, men, med så många persikor älskar jag trädet ändå, och det är hjärtskärande vackert då det blommar på bar kvist!

[Cilla]

Lyckas man är det aldrig tur...

Krussjukan är lite väderberoende, men också att man tar bort angripna blad spelar roll för spridningen. Helt blir man nog aldrig av med den, men om trädet utvecklar nya blad behöver den ju iinte lida så mycket av förlusten.

Jag har tagit hand om några persikoträd, särskilt ett par spaljerade norr om Stockholm i många år, och de brukar jag beskära på sensommaren. Då tar jag bort dött också. Vill inte gärna trixa med dem på våren, för om jag skär in till levande ved riskerar jag gummiflöde mm. Men säkert kan man småknipsa i dött på våren också. Man behöver ju inte skära helt intill levande ved då.

Detta med döda grenar i ett träd är ett intressant kapitel. Vi är vana vid att tänka att vi ska befria träden från dem, och det ligger mycket i det. Döda grenar kan bli inkörsportar för röta och insekter som skadar trädet, och dessutom tar det en del energi för trädet att bära på grenar som det endast är lite i. Så har jag lärt mig, och det ligger säkert mycket i det.

Men det finns också en annan sida. En gren som dör utifrån och in (som är vanligt och en naturlig grendöd) hinner trädet försvara sig emot, dvs man kan se att grenkragen förbereder sig till dess grenen ska falla nära fästet. På ekar är detta mycket tydligt - grenkragen sväller upp och man kan mäta hur barriärzonen (tillfällig sårved) bildas. Dessutom får rötsvampar och andra skadliga svampar och insekter mest grepp i det helt döda, som är en bit ifrån den friska veden.

Träden är ju bra på att sköta detta med sin egen grendöd och beskärning. Jag har kommit att rätta min beskärning en hel del utifrån det jag sett och läst om försvarssystemen. Ska jag ta en halvdöd gren som är grövre, eller en som är stor proportionellt, vill jag gärna ta den i etapper, dvs lämna en rejäl tapp först. Om jag vet att jag kan komma tillbaka till trädet och jag vet att trädägaren förstår varför jag gör så, då gör jag det. Efter ett par år har ofta grenkragen svullnat så att jag ser precis hur den ligger, och då sågar eller beskär jag grenen.

Med persika kan man göra likadant om man vill. På våren knipsar man det döda med tapp och inte intill levande ved. På sensommaren knipsar man av tapparna intill grenkragen.