En parallell till förnuftsbrister hos barn, Varför går det dåligt i skolan Alternativ

[Överbölingen]

När jag var 17 år fick jag förtroendet att vara avdelningschef för en scoutavdelning. Från ett tiotal killar (det fick inte vara samkörning med tjejer på den tiden) så ökade vi snabbt med tiden till 32. En av de 32 stod och tittade på vad vi gjorde. Frågade om han fick vara med. Han hoppade in en patrull och trivdes bra. Efter en dryg månad dök det upp en ilsken pappa.
Likt en rabiesmittad hund med fradga i mungiporna skällde han ut mig efter noter. –Ni har ju f-f inte fått hyfs på ungdj-ln. Det var den dagen jag tror att jag blev vuxen. Jag blev iskallt lugn. Såg karlkräket i ögonen. Och svarade – du har haft 13 år på dig. Jag har haft 4 veckor!
Kräket försvann.

Den händelsen har förföljt mig genom åren.

Som avdankad pedagog har synen på föräldrarelationen till barnen ändrats till att föräldern/na är 75 % av vad skolan lär eleverna. Utan föräldrar är det få som lyckas. Och (förlåt om jag trampar någon på tårna) men den moderna tidens hoppande i olika äktenkap och samboförhållanden bär nog den största skulden.

Det ligger något i den rubrik till en artikel som en av mina elever skrev efter att ha varit på en "Kvinnor Kan mässaföreläsning. – Innan jag var 18 så knullade jag runt som en besatt. OK men näst steg?
Det var en "sens moral" artikel. Men när en blir två på grund av en tredje på väg då är det nya regler som skall gälla. Ansvar! Då talar jag inte om våld och psykisk tortyr i förhållandet.

Jag anser mig inte som gammalmodig men innan barnen passerat gymnasiet så har vi ett ansvar för deras skolgång. Det ansvaret går inte att byta ifrån sig. Och det har jag uttalat till föräldrar sittande i var sin ända av samtalsrummet.

Rörigt svammel. Men kontentan är att ta hand om barnen. Helst i en homogen familj.

Jag tror att lyckliga barn med båda sina föräldrar når bättre resultat i skolan. Om båda föräldrarna stöttar dem.

[Aqvakul]

Hemmets inställning till skolan och studier är oerhört viktig för barnets studieresultat. Det är viktigt att man som förälder har god insyn i vad som sker i skolan och upplever att man kan påverka upplägget i skolan. Tyvärr upplever de flesta föräldrar att detta blir allt svårare ju längre upp i skolsystemet man hamnar.

[*Stintan*]

Hemmets inställning till skolan och studier är oerhört viktig för barnets studieresultat. Det är viktigt att man som förälder har god insyn i vad som sker i skolan och upplever att man kan påverka upplägget i skolan. Tyvärr upplever de flesta föräldrar att detta blir allt svårare ju längre upp i skolsystemet man hamnar.

Men hur få föräldrar som själva tyckte att skolan var pest och pina att vara positivt inställda och delaktiga i sina barns skolgång?

Själv kan jag lugnt erkänna att jag många gånger var oerhört trött på alla krav som ställdes på oss föräldrar och vilken lättnad jag kände när dom äntligen var klara med gymnasiet. Vill nog påstå att jag ändå var mycket engagerad i mina barns skolgång men det började ju redan på dagis så det var ju 18 år man skulle engagera sig. Missade man ett föräldramöte för att man inte kunde fixa barnvakt fick man dåligt samvete. Är man dessutom heltidsarbetande och har flera barn så kanske orken helt enkelt inte räcker till för mer än det man kan hjälpa och stötta dom med i hemmet. Så kan det faktiskt vara trots att man själv inte har en negativ syn på skolan.