|
Moppeåldern var kul, man började så sakteliga fjärma sig från föräldrarna och det där med tjejer blev väldigt intressant men jag tycker nog att tiden mellan 30 och 40 var bäst i alla fall. Har haft en himla otur när det gäller att skapa mig ett lugnt och tryggt liv, på våren 1981 blev jag hämtad av polisen på jobbet för att min dåvarande fästmö/sambo hade dödat vårt gemensamma barn (tio månader gammal) och hur livet tedde sig efter det kan ni inte ens ana. Träffade mina nuvarande barns mamma -84 och allt var bra ända till -97 då hon drabbades av en hjärntumör. Blev ensam med tre barn (4, 8 o.12) över en natt och ni kan inte föreställa er hur mycket jag kämpat genom åren för att få tillvaron att gå ihop.
På något sätt har det lyckats i alla fall och jag bor fortfarande kvar i radhuset men min första stroke (blodpropp i hjärnan) -05 och min andra -08 har satt sina spår. Livsgnistan har försvunnit och jag orkar/vill ingenting, livet känns meningslöst och döden känns som en befrielse.
|
Livet
19-08-2010, 16:06
