|
Det var en händelse som jag verkligen började tvivla på den sk. medmänskligheten. Det var en varm vårdag och vår dotter skulle följa sin väninna hem till henne. de båda var 15 år då. De tog sina cycklar och cycklade iväg. Efter att tag ringde telefonen och min dotters flickvän bad oss att komma för min dotter hade vurpat med sin cykel och det kommer massa blod. Jag slet till mig handdukar badlakan och full fart till stället hon hade stupat. Väninnan och pizzerians kille stod vid min dotter. Hon var på väg till chock, så jag bad väninnan att ta hand om cyckeln och sen var det full fart till akuten. Jag såg att bara ben stack upp vid knät. hon bendlade mellan vakenhet och medvetslöshet och maken ringde efter polisen att komma och möta oss och ge oss fri väg till akuten.
Väl omhändertagen och efter smärtstillande berättade hon att det gick flera människor förbi och de brydde sig inte. ett par hade ställt sig att titta och påpeka att det var för tidigt för shorts. hon skrek till dem att hjälp mig, men de bara ryckte på axlar och fortsatte sin promenad. Väninnan kunde inte heller hejda vuxna och be om hjälp, men från pizzerian kom en kille som tog över situationen och gav sin mobil att kunna ringa till oss. Efteråt åkte min man till pizzerian för att tacka och då blev det fart på killarna, de var så arga att ingen svensk som gick förbi hjälpte flickan, så han hade rusat ut när han såg att alla gick förbi. satans svenskar, var hans kommentar. Man kan fråga att hur kan folk låta en skadad barn som yrade ligga kvar utan att ens ringa ambulans eller kolla hur flickan mådde. Jag hade inte passerat förbi, sen kvittar vems barn det skulle varit utan att ingripa! dåligt!!!!! fuchian ...
Redigerat av fuchian: 21-08-2010, 18:55
|