Medmänsklighet, Vad har du gjort/fått av det? Alternativ

[Anma]

Lyssnade på P4 igår natt och de talade om medmänsklighet och avsaknaden av densamme.
Kom att tänka på saker jag varit med om och blir nyfiken på vad ni minns.

För snart 10 år sedan satt jag på pendeln hem, bodde då i stockholmstrakten. Vagnen var fullsatt på sätena men bara några behövde stå. In klev en väldigt full/drogad kille, riktig missbrukare. Han hade väldiga problem och stå i vagnen. Av ett infall reste jag mig och sa till honom att han kunde ta min plats. Ni skulle sett hans tacksamhet, inte så där överdrivet översvallande, men glädjen och tacksamheten i hans ögon och det varma leendet kommer jag aldrig att glömma. Medpassagerarna tittade föraktfullt både på honom och mig, men det struntade jag i. Det märktes att killen inte fått annat än förakt från främlingar under lång tid. Fast det var så länge sen har denna lilla händelse etsat sig i mitt minne. Jag blir alldeles varm när jag tänker på hur glad han blev över att han fick sitta.

[mamamaggan]

Hjälpte en kvinna ut ur en totalkvaddad bil och vi var tvungna att kliva över hennes döde mans huvud som stack fram under bilen. Hon själv var inte så vacker att se på eftersom hon slagit ansiktet i vindrutan.

Hade inte så mycket val , vi var först på platsen , och såg hur olyckan gick till . Det var en bil vi mötte , den fick sladd , kom över på vår sida men missade oss med några centimeter och sladdade tillbaka till sin sida och for nedför än slänt.

Mannen hade inget säkerhetsbälte på sig , slungades ut genom vindrutan och fick bilen över sig.Dog antagligen direkt.

Hejdade en lastbil , mobiletelefonen var inte uppfunnen , och föraren larmade polis och ambulans via sin radio.

Den som körde bilen jag åkte med var ingen jag kände närmare , det var en vän till en kompis mamma och jag skulle få åka med honom hem efter att ha hälsat på min kompis c:a 20 mil hemifrån. Han var " tvungen " att fortsätta , hur man kan vara tvungen till det när sådant här händer.

Efter att han och lastbilschauffören hjälpt mig att få ut kvinnan avvek den som jag åkt med. Jag pratade med kvinnan , torkade av hennes ansikte med något jag hade i min bag och gav henne lite att dricka . Inte blev hon så mycket trevligare att se på för blodet rann till fortare än jag kunde torka.

Lastbilschauffören , som var dansk , hjälpte till så gott han kunde . Uppe på vägen hade det stannat flera bilar , gissa om jag var förbannad på dem som bara satt där och glodde. Den enda som kom ut var en far med sitt lilla barn , kanske två år gammal på armen .

Jag frågade honom om han var läkare eller så men det var han inte , han var bara nyfiken. Då rann det över för mig och hade inte den danska lastbilschauffören hejdat mig så tror jag att jag hade gjort mig olycklig på pappan.

En rejäl utskällning fick han i alla fall.


Jag är fullt övertygad om att de allra allra flesta hade reagerat som jag gjorde. Ser man något sådant här och inser att man hör till en av de som kan göra något så gör man det utan att reflektera oavsett vad man riskerar att få se. Tyvärr såg jag senare mannen , när man vält undan bilen , och han var inte särskilt vacker att se på . En av ambulanskillarna kräktes i en buske.

Reaktionen kom inte förrän polisen pratat med mig och jag åkt med ambulansen till närmaste lasarett, i samma ambulans som den döde mannen . Kunde inte stå på benen när jag skulle kliva ut ur ambulansen , man satte mig på en stol men hela stolen skakade.

Fick prata av mig med en läkare och sköterska och efter ett par timmar kunde jag fortsätta hemåt.


Skriver inte det här för att försöka göra mig märkvärdig , se på mig hur duktig jag var , utan just för att så som jag reagerade tror jag att man reagerar när det verkligen gäller. Finns nog inbyggt i oss allihop.

edit : rättat stavfel

Redigerat av mamamaggan: 22-08-2010, 04:05