Medmänsklighet, Vad har du gjort/fått av det? Alternativ

[Anma]

Lyssnade på P4 igår natt och de talade om medmänsklighet och avsaknaden av densamme.
Kom att tänka på saker jag varit med om och blir nyfiken på vad ni minns.

För snart 10 år sedan satt jag på pendeln hem, bodde då i stockholmstrakten. Vagnen var fullsatt på sätena men bara några behövde stå. In klev en väldigt full/drogad kille, riktig missbrukare. Han hade väldiga problem och stå i vagnen. Av ett infall reste jag mig och sa till honom att han kunde ta min plats. Ni skulle sett hans tacksamhet, inte så där överdrivet översvallande, men glädjen och tacksamheten i hans ögon och det varma leendet kommer jag aldrig att glömma. Medpassagerarna tittade föraktfullt både på honom och mig, men det struntade jag i. Det märktes att killen inte fått annat än förakt från främlingar under lång tid. Fast det var så länge sen har denna lilla händelse etsat sig i mitt minne. Jag blir alldeles varm när jag tänker på hur glad han blev över att han fick sitta.

[*Stintan*]

Vad sjutton hade skolsköterskan med din dotters knäskada att göra? Det där hade du väl lätt kunnat fixa hemma. Har då aldrig hört talas om att skolsköterskor lägger sig i sånt om man inte skulle be om det av någon anledning.

Mycket otäcka saker ni verkar ha varit med om. Själv tog jag snabbaste vägen ut genom ett fönster (inte högt) en gång när en gammal farbror föll ihop på gångvägen en bit bort. Andra ställde sig bara handfallna runt om och glodde medan jag påbörjadre HLR och gastade till dom att ringa ambulans. Tyckte att det dröjde evigheter innan den kom. Tyvärr avled gubben sen i ambulansen på väg in.

Annars tänker jag mer på medmänsklighet i vardagen som man både möts av och själv visar. Ett vänligt ord eller en hjälpande hand där man ser att det behövs på ett eller annat sätt. Det behöver inte alltid vara så stort.

[fuchsian]

Vad sjutton hade skolsköterskan med din dotters knäskada att göra? Det där hade du väl lätt kunnat fixa hemma. Har då aldrig hört talas om att skolsköterskor lägger sig i sånt om man inte skulle be om det av någon anledning.

Mycket otäcka saker ni verkar ha varit med om. Själv tog jag snabbaste vägen ut genom ett fönster (inte högt) en gång när en gammal farbror föll ihop på gångvägen en bit bort. Andra ställde sig bara handfallna runt om och glodde medan jag påbörjadre HLR och gastade till dom att ringa ambulans. Tyckte att det dröjde evigheter innan den kom. Tyvärr avled gubben sen i ambulansen på väg in.

Annars tänker jag mer på medmänsklighet i vardagen som man både möts av och själv visar. Ett vänligt ord eller en hjälpande hand där man ser att det behövs på ett eller annat sätt. Det behöver inte alltid vara så stort.

Hos oss skulle skolsköterskan lägga om dottern skada och det gällde att hålla den fuktig med koksaltslösn.
Min dotter hoppade på kryckor i skolan, så det var skolans ansvar att även sköta hennes skada undet tiden hon fanns där. hemma är det ju min sak.
Vårdcentralen skulle hjälpa till med omläggningar om dottern låg hemma. däri ligger ansvarsskillnaden där jag bor.
Hon, den "mycket medkänsliga" skolsköterskan hade ett årskontroll och var och en av flickorna fick gå in till henne NAKEN och hon skulle inspektera huruvida deras utveckling gick i början av tonåren.
När min dotter gick in, sa sköterskan --- du är så spinkig att du har inte utvecklats så att du skulle ha varken bröst eller mens! Min dotter tänder lätt --- du din kärring kommer inte att göra en liknade undersökning på mig en gång till! --- du måste meddela när mensen kommer, --- faasen heller, det är in privatsak, har mamma sagt.
Det var nog dessa irritationsmoment som gjorde att den kärringen fick senare sparken från den tjänsten. Detta kallas inte medmänsklighet.
Många hade råkat "illa ut" känslomässigt och att det var bekant att hon var hårthänt. ...fuchian...

Redigerat av fuchian: 22-08-2010, 14:39