Sällskap i trädgården Alternativ

[Gunilla T]

Visst är det trevligt att ha naturen in på knuten.

Varje dag kommer Hacke Hackspett och sätter sig i en stor sälg ovanför vår lilla sittplats i trädgården. Fattade inte först varifrån alla tallkottar kom men nu vet jag! Han har en smedja (heter det så?) i en stor sälg ovanför min stol. Där knackar han frenetiskt ett tag och så kommer en tallkotte nerdimpande. Varje morgon plockar jag massor med kottar, han bryr sig inte om att jag rör mig och arbetar i trädgården

..och så har jag en rävunge med mig varje dag. Den plockar fallfrukt från äppelträden och dricker i dammen. Inte speciellt rädd av sig..häromdagen var den bra 5 m från mig men då tyckte Jammakatt att det räckte och anföll räven som sprang undan.

I natt har den nog varit på altanen för stövlarna hade flyttat sig ...

Den ser frisk och pigg ut, ingen skabbräv vad jag kan se i alla fall. Idag såg han för festlig ut med ett stort rött äpple i munnen...

Måste vara en årsunge..när får rävarna sina valpar och hur länge tar mamman hand om dem? Att den är så orädd får mig att fundera om den har förlorat sin mamma och inte socialiserats in i livet som den borde?

[amaira]

Låter ljuvligt, alltihop. Det är ju sååå roligt att ha naturen inpå tomten, och kunna följa den, och lära känna dess individer.

När det gäller räven (och djurungar) tror jag inte du behöver några extra råd, men här står det väsentligaste:

Naturens djurungar

Ringer du Eva (Stholms viltjour här på Mälaröarna) säger hon bara att rävungen mår förträffligt, och har sin familj i buskarna där du inte ser dem . Det är faktiskt inte omöjligt att du har ett helt gäng smygandes omkring så du inte ser, med mamman i spetsen. Och "din" rävunge är den nyfiknaste i kullen, och den som är mest orädd.

Ibland är det dessa ungar som klarar sig bäst, ibland är det dessa ungar som stryker med först. Det är ju variationen som skapar anpassningen av miljön i naturen.