Min gamle BC är en komplett bollidiot.
När vi tränade agility så fick han sin snuskboll när han var klar. Den fick han i anslutning till avslutskommandot. Då visste han att han 'jobbat' färdigt och att han gjort bra ifån sig.
Agilityn fick vi dock sluta med pga att han blev hyperstressad. Alla småhundar som var med skulle vallas och de var ju aldrig still så hans skalle gick på övertid.
Flyball däremot var han en jäkel på. Då var fokuseringen rakt fram för där var bollen. Inga svängar eller tunnlar. Allt & alla runt omkring existerade inte.
Jag fick ett telefonsamtal ca tre år efter att vi tränat flyball för sista gången. Några hade arrangerat en uppvisning i stan under en festival.
Jag sa ok, men han kommer nog inte vara särskilt bra. Det är ju tre år sedan han såg en flyball låda.
Jo, tjena!!! Inte fasen hade han glömt. Han och hans bror, som också var med, sopade mattan med de andra. Snabbheten och smidigheten som de två herrarna hade var inte lätt att klå. Efter det delade de på oss till var sitt lag. Vi fick inte vara kvar i samma längre. Det var inte rättvist hette det.