Jag brukar kalla dem frösådder av äpple, ofta frösådder som är korsningar mellan kulturaplar och därmed memd helt unika sorters frukter.
Jag delar Brunos uppmaning. Sura, bittra, syrliga frukter är mycket användbara! Dels kan de ha mycket större koncentration av t ex pektin, som är nödvändig när man gör geléer mm, och dels ger de spännande smaker åt annat som annars kan bli jolmigt. Lingon t ex är ju mycket uppskattat och användbart. Inte precis det sötaste bäret! Peppar är ju ett frö vi knappast vill leva utan. Enbär är utmärkt vid konservering för att få längre hållbarhet. Rönnbär ger soppor, grytor, sallader ett lika intressant sting som chili och ingefära kan göra. Krassefrön likaså, som en mycket svensk, pepprig kapris.
Om vi experimenterar med de här lite mindre, torrare och intressanta apelfrukterna kan vi säkert få dem lika använda som många andra lite mer starksmakande frukter och fröer.
Dessa hybrider, dvs korsningar mellan ätäpplen, ätäpplen och vildapel och mellan korsningar på dessa, blir dessutom utmärkta som pollinatörer. Låt dem växa med sina slingriga, bronsfärgade stammar och ibland torniga grenar för att hjälpa till medd pollinering också av lite ovanligare sorter.
Ett sätt att föröka dem och få dem in i trädgården eller nära sina egna miljöer är att nu på hösten sätta äppelkärnor. Ett annat är att i handeln be dem beställa Malus Sylvestris. (Det är inte sällan man får en hybrid då...)
--------------------
|