Ensam är stark, I helskotta heller... Alternativ

[malcolm]

Jag mår dåligt och har gjort så under flera år nu, vet inte riktigt hur jag skall få tillbaka gnistan. Psykologen hos Af säger att jag skall ta lite i taget men när det tom. känns jobbigt att duscha så känns allting hopplöst. Det finns ingen glädje med någonting och jag vill inte ta hem någon hit eftersom allt ser bedrövigt ut både utomhus och inomhus. Ekonomin är körd i botten tack vare att jag är utförsäkrad ifrån F-kassan och jag har inte ork/pengar att ta itu med någonting. Skulle behöva hjälp från "arga snickaren", "lyxfällan", "äntligen hemma", "roomservice" och många fler men inser att jag står ensam här i världen. Det är inte så roligt att hålla på när ingen uppskattar eller ger respons för det man gör och då får det vara.

Redigerat av malcolm: 08-09-2010, 17:18

[Katie]

Håller med föregående om att du har insikten och trampar åtminstånde vatten lite.


För ca 6 år sedan brakade jag ihop på jobbet. Min far fick komma ut och hämta mig för att sedan köra mig direkt till husläkaren.
När jag väl satt i rummet hos doktor M sa han lugnt bara 'detta har jag väntat på'.
Han hade tjatat på mig i flera år om både det ena och det andra för att få mig att inse att jag mådde allt annat än bra.
Enveten som jag är så 'var det ingen fara med mig, sjuk är jag inte ensam om att vara, det som inte dödar, det härdar'.
Dog gjorde jag inte men ibland funderade jag på om detta verkligen var livet. Det kan jag fortfarande göra ibland.

Jag är en person som håller väldigt mycket inne. På med ett leende och jobba på. Det funkar inte att hålla på så hur länge som helst. Till slut går man inte in i väggen. Man rusar med full kraft. Jag vägrade hjälp, det var inget fel på mig.

Doktor M har varit fantastisk. Han vet att jag är en person som avskyr att sitta och 'prata ut' om men han visste precis på vilket sett han skulle nå fram till mig. Fördelen av att ha en läkare som inte ger sig och som har koll på hela ens sjukdomshistoria.
Han fick tillstånd av mig att kontakta alla specialister jag var hos för att få kopia på allt som fanns om mig. Han ville ha koll på vad jag bar på som jag hade svårt att få ur mig.

Blir du erbjuden tabletter som kan stötta dig lite, TA DEM!!! Någon har lagt ner ett jättearbete på att framställa dem så vi borde ge dem lön för mödan och ta dem.

Efter mycket om och men så sa jag till slut upp mig från mitt jobb och började på ett nytt. Näsan hamnade ovanför vattnet igen och jag kunde andas.

Alla människor är så olika så man kan aldrig säga exakt hur man ska bära sig åt men några tips kan man alltid ge och sen får man sålla eller modifiera så det passar en själv.

*prata med en psykolog (utbildad lyssnare (de har så många titlar))
*skriv listor (ett perfekt råd från många här inne)
tex.
1/ töm sophinken
2/ ta en dusch
3/ diska
4/ läs hela morgontidningen
5/ lägg tidningen i pappersinsamlingslådan (uj vad långt)
6/ drick morgonkaffet på altanen
7/ dammsug hemmet
8/ kliv ur sängen
En lista kan bestå av de mest banala saker i vissas ögon men de är blytyngder på en som mår dåligt.

*prata med familjen så de förstår hur du mår
*tillåt dig själv att ha en dag där du mår skit
*lär dig att skratta åt elendet (det finns alltid Nåt komiskt att hitta i skiten)
*sätt dig och begrunda vad du HAR i livet, inte vad du INTE har

Sänder en styrkekram till dig från en som hittat ljuset i tunneln men inte riktigt hittat dörren än.

OK då, du får tre.