Jag vet att jag har en brist. När jag vet att jag har rätt och någon envisas med att vägra erkänna det, då kan jag bli alldeles rabiat. Ett exempel är i konsttråden som var aktiv för ett tag sedan.
Jag hade en åsikt att ett visst ställe inte visade konst enligt min åsikt, en person kommer och i princip dumförklarar mig, jag står på mig, förklarar hur pedagogiskt som helst att jag inte tycker att det är konst oavsett om det egentligen är konst eller inte. Personen vägrar att ta till sig detta, utan tjatar sig blå om att jag i princip är dum i huvudet för att jag inte tycker att den konsten är konst. Andra kommer in och tycker precis som jag, de får inte ens ett svar på detta. Men mig angriper hon om och om igen.
Då blir jag helt rabiat och vägrar släppa.
JAG HAR RÄTT TILL MIN ÅSIKT, fast den strider mot hela konstvärlden. Ville jag bara skrika ut. Gjorde det också.
Där borde jag lagt mig på sidan ett, men det är lätt att vara efterklok.
Vem vägrade acceptera min åsikt? Jo, Gita.
CITAT (andersen @ 17-09-2010, 19:28)

Hoppla hoppla, till Gitas försvar, hon tycker alltid olika mot vad jag tycker, men aldrig har jag upplevt henne som att det bara ska säjas imot, utan jag upplever henne som en rättvis och bra debattör, faktiskt den bästa här på forumet.
Du ser, vad olika man kan uppfatta samma person.
Redigerat av Anma: 17-09-2010, 18:31