CITAT (Anma @ 19-09-2010, 12:39)
Jag vet inte. Men jag söker svaret. Inom mig är det tomt, ingen vägledning där.
Man är inte förberedd på sådana händelser och det är inte lätt att veta hur man ska reagera eller vad man ska göra?
Om de är knutna i en familj, kanske märker man det fortare och kan hitta hjälpen till personen/anhörig i tid innan de faller i detta mörka hål som känns att man inte orkar upp igen.
Ibland är det så att man gör sitt och ändå personen tar den "lättaste" vägen, som de tror på, men de tänker inte hur detta påverkar omgivningen/familjen.
Kan vara ens karma att gå igenom det i detta liv och då lyckas de med sitt, men är inte förstås medvetna om detta själv förran de passerat gränssen och ser vidden av förödelse de ställt till.
Vissa är födda med en känsla att inte höra hemma här och det brukar ge utslag i tonåren och därefter, därför finns det så många unga som gör det, men deras sociala situation och ev. svåra trauman kan göra att man har svårt att orka leva.
Har varit med om att föräldrar pressat sin avkomma till något de inte vill och inte kan, men ska vara till lags för alternativet är inte lättare ---- att bli hånad av de sina.
Sen vet man inte så säkert om alla dessa droger blir överdocerade utan att det handlar om medveten försök att sluta sina dagar. Då är det verkligen sorgligt för deras anhöriga.
Det finns många tankar kring detta ämne, men det finns också de som använder det som utpressning, inte ovanligt alls när alla andra arkument inte ger det de vill ha.
Nog om detta, men det för inte med sig något positivt i ens tankar. ....fuchian ......
Camilla Henemark berättar om självmordstankarna
12-09-2010, 17:39
