Gamla prisuppgifter på bilstereo,, var hittar jag det? Alternativ

[Margith]

Som ni kanske har läst i andra inlägg, så har nåt snille stulit min bilstereo.
Stereon satt i bilen när jag köpte den. Bilen är köpt för 2,5 år sedan, årsmodell -99.
Eftersom jag inte har nåt kvitto på stereon erbjuder försäkringsbolaget mig 400 kr för stereon.

När jag nu kollar runt lite på nätet ser jag att den här stereon beräknades finnas i butik för första gången i mars 2006. (Snillet som stal stereon var ju iaf snäll och lämnade instruktionsboken, annars hade jag inte haft en susning om vad det var för stereo )
Jag börjar misstänka att den här stereon kostade en bra slant för den som köpte den första gången.

Var hittar jag info om vad stereon kostade ny?
Hur gammal ska stereon vara innan försäkringsbolaget anser den vara värd 0 kr?
Är det verkligen korrekt att jag måste kunna visa upp ett kvitto på stereon? Köper du en begagnad bil köper du ju även extrautrustningen. Om jag köper en begagnad bil igen, måste jag avkräva säljaren kvitton på vinterdäck, alufälgar, motorvärmare, farthållare osv...??

Har mitt försäkringsbolag lurat mig?

Stereon heter/hette Pioneer DEH-P55BT. Kan nån hitta en tillförlitlig sida med prisuppgift, är jag evigt tacksam.

Det är nog djävligt att vara utan bil i åtminstone 3 veckor, jag vill inte gå här och känna att jag eventuellt blivit lurad av försäkringsbolaget dessutom.

Kan ni hjälpa?

[malcolm]

Min dator tex. är ingen "fabriksmaskin" utan är ett hopplock av olika delar för att jag skulle få den maskin med den prestanda jag ville ha och jag har aldrig haft en så snabb och stabil dator någonsin. Billiga datorpaket skall man passa sig för eftersom de ofta är mer eller mindre omoderna maskiner med dålig prestanda sedan spelar det ingen roll om det står HP eller Fujitsi på märkskylten.

Men det här är ju ett kvalitetsmärke som är billigare än clas ohlssons namnlösa apparat? Och det är faktiskt ganska stor skillnad i kvalitet mellan olika apparater.

Håller inte med dig där. Ungefär som att säga att LEE-jeans eller Wrangler är bättre än Konsums byxor. Ingen skillnad i kvalitét och hållbarhet.

Jag köpte en Panasonic (kvalitétsmärke...? ) video för länge sedan men inte tusan höll den nå´t bättre än den billiga Mark som jag köpte sedan.

[Huggorm]

Min dator tex. är ingen "fabriksmaskin" utan är ett hopplock av olika delar för att jag skulle få den maskin med den prestanda jag ville ha och jag har aldrig haft en så snabb och stabil dator någonsin. Billiga datorpaket skall man passa sig för eftersom de ofta är mer eller mindre omoderna maskiner med dålig prestanda sedan spelar det ingen roll om det står HP eller Fujitsi på märkskylten.
Håller inte med dig där. Ungefär som att säga att LEE-jeans eller Wrangler är bättre än Konsums byxor. Ingen skillnad i kvalitét och hållbarhet.

Jag köpte en Panasonic (kvalitétsmärke...? ) video för länge sedan men inte tusan höll den nå´t bättre än den billiga Mark som jag köpte sedan.

Panasonics videoapparater var nästan de bästa som fanns. Jag lagade många under min tid som TV-reparatör, och det var inte för att dom gick sönder ofta utan för att folk ville ha dom lagade när dom väl gick sönder. Fantastiska maskiner, med mekanik som verkligen kändes gedigen och genomtänkt. De flesta av panasonics videos hade samma mekanik, men olika huvuden och elektronik. Jag tror man kan dela upp de apparater som folk hade i tre ungefär lika stora delar. Panasonic, som var medeldyra och bra hade ungefär en tredjedel av marknaden. Philipsapparater som var billiga och halvdåliga men lättlagade hade en annan tredjedel. Sedan bestod den sista tredjedelen av resterande fabrikat. Hitachi var inte ovanliga, och dom var hyggliga, Sony var ovanliga men bra, krångliga och dyra. Sedan fanns det en mängd uddamärken som kunde vara bra eller dåliga, men som var för ovanliga för att man skulle lära sig dom riktigt. Däribland var väll Mark antar jag. Egentligen var videoapparater idiotiska uppfinningar, det var alldeles för mycket mekanik, och det är i första hand mekanik som krånglar. Bättre då med DVD-spelare, där är det inte så mycket som kan gå sönder.

[malcolm]

Panasonics videoapparater var nästan de bästa som fanns. Jag lagade många under min tid som TV-reparatör, och det var inte för att dom gick sönder ofta utan för att folk ville ha dom lagade när dom väl gick sönder. Fantastiska maskiner, med mekanik som verkligen kändes gedigen och genomtänkt. De flesta av panasonics videos hade samma mekanik, men olika huvuden och elektronik. Jag tror man kan dela upp de apparater som folk hade i tre ungefär lika stora delar. Panasonic, som var medeldyra och bra hade ungefär en tredjedel av marknaden. Philipsapparater som var billiga och halvdåliga men lättlagade hade en annan tredjedel. Sedan bestod den sista tredjedelen av resterande fabrikat. Hitachi var inte ovanliga, och dom var hyggliga, Sony var ovanliga men bra, krångliga och dyra. Sedan fanns det en mängd uddamärken som kunde vara bra eller dåliga, men som var för ovanliga för att man skulle lära sig dom riktigt. Däribland var väll Mark antar jag. Egentligen var videoapparater idiotiska uppfinningar, det var alldeles för mycket mekanik, och det är i första hand mekanik som krånglar. Bättre då med DVD-spelare, där är det inte så mycket som kan gå sönder.

Min Panasonic video var svindyr, kostade drygt 6000:- då och hade finesser som en "laserpenna" där man kunde läsa in koder från en streckkod för programmering, den hade också tre videohuvuden men som sagt, inte höll den speciellt länge. Numera är det väl ingen som tittar på VHS längre eftersom DVD har tagit över och i min sovrums-TV (Denver 19 ") finns det tom. en inbyggad spelare som klarar de flesta format. Har bortåt 200 videoband här hemma som jag aldrig tittar på och där finns många klassiker inspelade från TV + en herrans massa köpeband med Disneyfilmer från det att barnen var små. Behöver egentilgen inte vare sig VHS- eller DVD- spelare längre eftersom jag har Telia digital-TV och där kan man hyra filmer direkt via fjärrkontrollen men med så många kanaler jag har tillgängliga (ca. 40) så finns det alltid nå´t att se i alla fall om man vill.

Stereon i vardagsrummet är en Panasonic (köpt 2001) men den använder jag i princip aldrig utan det blir att den gamla anläggningen (Philips) som jag fick när jag fyllde 40 som jag använder mest och då bara för att få bättre ljud på musikprogram från TV:n som tex. Dobidoo. Vidhåller att märket inte spelar så stor roll längre eftersom det mesta är bra om man inte köper det allra billigaste.