Torvan, vad skönt att höra att det är fler som försöker sabotera sina hem.
För flera år sedan satt jag och en kompis & kollade på film. Helt plötsligt känner vi att det börjar lukta bränt. Vi går runt i huset för att försöka lokalisera vart lukten kommer ifrån. Än så länge var lukten väldigt svag.
Till slut lyckas vi lokalisera den till köket. Men vart fasen kom det ifrån?
När vi äntligen upptäcker vart det är så var det dags att ringa papsen. Det var det gamla lysröret som fått spelet.
Paps kom ner och han & kompisen började montera ner den gamle fulingen.
Misstaget de gjorde, med tanke på att jag var i närheten, var att de glömde stänga av huvudströmbrytaren. Strömmen till lysröret var avstängd men bara med knappen på väggen.
Där står nu två karlar på mitt köksbord med nävarna uppe i taket pillandes med lampan.
Nu är det som så att jag är knappoman. Jag behöver inte ens tänka på knappar. Mina fingrar dras till dem ändå, alldeles av sig själva.
Jag ser mitt finger på strömbrytaren men kan inte stoppa fingret. *KLICK*
JÄVLAR VA JAG FICK SPRINGA!!!! Jag var som en elitidrottare när jag slog hastighetsrekordet ut genom dörren, hoppade över trappräcket och galopperade över gräsmattan.
Tror aldrig de varit så förbannade på mig nån gång. Jag stannade ute väldigt länge den kvällen.
Som tur var så gick det bra med dem.
Har även lyckats dra igång larmet på Åhlens. Knappen skrek på mig att den vill bli tryckt på. Trots att jag är 33 år så har min far, fortfarande, ett öga på mina fingrar om vi är nånstans. Han påstår att han fått nog av mina knappomaniska fingrar.
Detta var heller inte det mest korkade jag gjort.
När det gäller matlagning är jag som en förvirrad professor. Jag glömmer vad jag håller på med. Har torrkokat vatten, ägg, SMÖR (jäklar vad det brann på nya spisen), ris, makaroner mm mm.
Min käre far har nu installerat tre stycken brandsläckare i mitt hem. 'För att vara på den säkra sidan!', som han uttryckte det.
Förstår inte alls vad han menade med det.