Idag har 'Murphy' varit i farten igen.
Det var egentligen meningen att alla Hostorna skulle ner i potätelandet. Min bror, som skulle köra jordfräsen, har varit magsjuk hela veckan så plan B fick användas istället.
Plan B:
Hämta pallkragarna, hämta jord, dela alla Hostor till mindre plantor.
Just det, kör in ved också. Det hörde egentligen inte till plan B men det skulle göras.
Jag började med att gå ner till potätelandet för att hämta upp Hostorna. Lastade dem i skottkärran, tittade mig inte för och *smock*... Trampade på krattan jag glömt att jag hade där.
Sköt av en redig salva med icke rumsrena haranger (jag har en magisterexamen i svordomar
), tog skottkärran och släpade upp den till baksidan huset där de skulle parkeras för vintern.
Lastade ur växterna och gick vidare upp med skottkärran upp för backen mot jorden. Halvvägs upp kom jag på att jag glömt skyffeln. Bara att knata ner igen.
När jag äntligen var upp vid jordhögen upptäcker jag att hundarna, som var med mig, rör sig oroligt i hagen brevid jordhögen.
Känner så väl igen deras rörelsemönster. Fårjävlarna var inte kvar i hagen. Det var bara att skicka hundarna åt varsitt håll och se vem som hittade dem först.
Tiken kom snabbt tillbaka med Houdinigänget. Dags att lasta jord.
Jorden var lastad och jag började gå hemåt igen. Halvvägs hem kommer jag på att jag glömt ta ner pallkragarna. Eftersom jag ändå passerade dem beslöt jag mig för att hiva upp dem på skottkärran och ta dem med samtidigt.
Tänk så smart, två flugor på smällen...
Nu kom jag fram till sista nerförsbacken innan jag var hemma.
Skottkärran som nu var mer än nödvändigt tungt lastad fick helt plötsligt jättebråttom. Skottkärran som har två hjul behöver inte balanseras, bara hållas igen.
Det gick inte så bra. Min bror, som nu kommit upp för att se om jag behövde hjälp, glömde helt plötsligt bort för en kort stund att han var sjuk. Han vred sig i skrattattacker istället när jag kom skenande ner för backen och gjorde tafatta försök att bromsa den förbannade skottkärran, som jag är tämligen säker på helt plötsligt stack iväg för att jävlas.
Backen är ganska lång men jag skulle egentligen svänga av halvvägs. Det gjorde jag INTE. Jag släpades som en vante efter kärran som otroligt nog fortfarande pallkragarna låg kvar på.
Soptunnorna står intill lagårn. Lagårn ligger där backen slutar. Behöver jag skriva vart jag landade?
Efter att jag samlat ihop mig, muttrat, svurit, skrikigt, skrämt hundarna och fått min käre bror att knipa käft så släpade jag med mig kärran och pallkrarna över gräsmattan.
Nu skulle här delas Hostor. Nåt jag kan ta ut mina agressioner på.
När pallkragarna var fyllda med jord och delningen skulle börja så hörde jag ett bekant ljud.
*ritsch*
Jag hade lyft benet och satt foten på spaden när ljudet kom.
Jag blev helt stel. Jag anade vad det var men jag ville inte tro det.
Jag vände på huvudet och tittade på min bror som vid det här laget höll på att kvävas av återhållet skratt.
'Var det???' frågade jag.
'Mhm!!! var det ända han lyckades få ur sig innan han gjorde det säkraste han kunde göra just då. Han flydde in i källare.
Japp!!! Byxorna sprack i röven.
Nu var jag så le åt alltihop så jag struntade i att hela skinkan hängde ut. Nu jäklar skulle det delas och planteras.
Det ända jag tänker göra mer utomhus idag är att ta in fåren men innan det är dags tänker jag förflytta mig till sänge och stanna där.
Visste väl att jag inte skulle gått upp idag!
Den kloke lär sig av andras misstag..., ... idioten av sina egna.
21-09-2010, 22:55
Varje gång när nån ringde läkaren härifrån så svarade de alltid 'vad har hon lyckats med denna gången?'
