Är jag dum eller bara lite puckad?!? Alternativ

[Fny]

Jahapp. Här sitter jag hemma, ensam. Första natten utan min älskling (som är borta på jobbresa). Är lite smårädd för mörkret om jag ska vara ärlig. Hur i helskotta jag hamnade på youtubes spökfilmer vete fasiken... Filmerna är så jäkla dåliga och visar saker som är lätta att fejka, men visst sjutton blir jag ändå lite nervig. De upplevelser jag själv har haft kan jag inte avfärda lika lätt som det man hittar på nätet. Jag VET ju att jag blir nervig när jag är ensam och börjar tänka i de banorna... Så varför tittar jag på såna saker?!? Jag måste vara lite dum i huvudet... Ser inte fram emot att resa mig ur soffan och gå upp på den mörka övervåningen, släcka och gå och lägga mig. Usch usch usch.

Lite lustigt är det dock att de upplevelser jag faktiskt har haft över huvud taget inte har skett i sådana här situationer, så jag tycker inte jag borde oroa mig. =) "Mina" spöken (eller vad det nu var) har ju nästan bara dykt upp dagtid! Ja och så en gång på natten, men det försöker jag förtränga. =)

Nej uuuusch, vill inte vara ensam hemma just nu.... hur fånigt det än är så är jag skraj...

[fuchsian]

Sen barndommen har jag inte varit mörkrädd som de flesta kanske är, som Fny skriver och sitter ensam.
Mamma sade att trollen tar mig om jag är dum, eller var det spöken och sånt som tar mig i mörker....
Det växlade efter hennes hymör och elakhet. Hon kunde inte begripa det att jag inte var rädd för det hon sade och att visa sin makt över mig, överrraskade hon mig i mörkret, lekande ett spöke och slog mig.
Men trots det blev jag inte rädd för det som jag kännde som skydd och vän.

Jag har mött både andar som jag inte kännt igen eller känner igen under efternatten, för de är mest aktiva mellan kl. 03-05 av någon anledning. troligen mindre störningar och man är mottagligare i halvvaket tillstånd.
Numera som ett medium träffar jag på även andar som är i de lägre regionerna och inte gått till ljuset, men jag är dock inte rädd för dom, för jag är beskyddad av ljuset jag befinner mig i. Men jag jobbar inte med att rensa hus fr. andar, det passar inte mig som de gör i "Det Okända".

Det som skrämde mig som barn och äv. senare, var olika människorna. Mina föräldrar som slog mig i mörkret, eller andra våldsamma levande personer som gav sig på oss i skydd av mörkret. Har upplevt mycket ondska från människorna, men från andarna enbart enorm kärlek, då var man inte rädd.
Jag låser om mig hemma och det är för rädsla för vanl. folk.

Har man fått den kunskapen som medfödd att se och kommunicera med andar så då finns det inte heller något att bry sig om. Så mycket som jag varit ensam, har det inte påverkat mig. ...fuchian.... Sov gott Fny.

Redigerat av fuchian: 27-09-2010, 22:39