Jag anser att vi kan fortsätta ta emot så många som vi gör, men införa prestationskrav. Kan dom inte försörja sig själv när det lugnat ner sig i deras hemländer får dom resa hem igen. Allvarligare brott resulterar i omedelbar utvisning på livstid. På så vis kan vi hjälpa fler, eftersom dom hjälper sig själv. Det är effektivare, och vi kan hjälpa fler på det viset. Att dom skyndar sig att lära sig språket ser jag också som en nödvändighet, utan svenskan kan dom inte få ett jobb och bli en del av samhället.
Samt att jag anser att om det är någonstans vi bör kvotera in kvinnor, så är det i asylen. Minst femtio procent, helst fler. Kvinnor verkar ha lättare att anpassa sig, och uppvisar inte samma överrepresentation i brottsstatistiken som män, när de lever under knappa förhållanden i förorten. En förutsättning för att svenska folket skall acceptera den höga invandringen är att vi får ner brottsligheten. Slutligen är det också oftast kvinnorna som har det värst i krigshärjade länder, och därför har vi större anledning att hjälpa dom.
|