Varför släppa ut minkar?, Mer skada än nytta? Alternativ

[Samsara]

Jag börjar bli trött på dessa så kallade djurrättsaktivister, börjar inte ni? Dem skapar mer skada för djuren genom att släppa ut dem, eller dem tycker svält är bättre? Ibland undrar jag hur dem tänker, min mamma kom på ett bättre förslag och det var att dem kunde istället jobba för att få uppfödarna att få bättre burar för jag kan hålla med om att burarna är inte dem bästa för minkarna. Men varför inte jobba på det? Varför släppa ut dem när dem inte vet hur dem ska få tag i föda?
Händer det inte vart år att dem släpper ut minkar och det blir samma visa i medierna?
Vad tycker ni?

[batski]

Det kan vara bra att påpeka att de allra flesta djurrättsaktivister inte håller på och släpper ut minkar, utan försöker påverka både opinionen och politikerna med andra av samhället helt accepterade metoder.

Sen tycker jag man kan titta på företeelsen ur en del olika perspektiv. Beträffande frågan om i fall minkarna klarar sig ute i naturen, så är svaret att några av dem gör det medens de flesta inte kommer att klara vintern.

Den första vintern är den absolut svåraste tiden i en minks liv. Enligt den överlevnadsstatistiken som jag har läst så överlever bara 4 av 10 minkar sin första vinter. Detta gäller för minkar födda i frihet. För minkar födda i fångenskap är siffran lägre. 1 (kanske max 2) av 10 kommer att överleva sin första vinter.

De minkarna som överlevt i skogen har kommit att ta över flodillrarnas revir. Flodillern är numera rätt så utrotad i Sverige pga mänsklig aktivitet. Så ute i skogen har inte minkarna påverkat den ekologiska balansen nämnvärt. Däremot blir minkar som etablerar sig vid kusterna ett problem för många havsfåglar som ju bygger sina bon på marken. Minkarna äter ju de fågelungar som de kommer åt.

1929 (om jag inte minns fel) byggdes den första pälsfarmen i Sverige. Redan samma år kunde man se minkar i den svenska naturen. På den tiden fanns det inga staket runt farmarna så de minkarna som lyckades komma ut ur buren kunde bara traska ut i skogen och komma undan gaskammaren.

Men många av de vilda minkarna i Sverige i dag är faktiskt ättlingar till norska minkar som släpptes ut av pälsfarmarna själva under Andra världskriget. Farmarna ville nämligen inte att nazisterna skulle kunna komma åt pälsarna.

Vad jag förstått så har dessa massfrisläppningar av minkar 2 huvudsyften: att vålla ekonomisk skada (sabotage) och att rädda livet på så många minkar som möjligt. Därtill kommer mediauppmärksamheten som dock verkar vara underordnad de 2 förstnämnda syften.

Att dessa massfrisläppningar orsakar ekonomisk skada är ett faktum, men vad gäller syftet med att rädda livet på minkarna finns det en aspekt som dessa aktivister inte gärna pratar om. Minkar är starkt revirhävdande djur. När tusentals minkar släpps ut samtidigt och befinner sig samtidigt på ett begränsat område (innan de hunnit sprida ut sig i skogen och hittat sina egna revir) så leder detta ofrånkomligen till enormt mycket stress och bråk och många minkar blir ihjälbitna av andra minkar i sina desperata försök att bli av med alla som "tränger sig på". Visst, det är sant att några ändå kommer att klara sig, till skillnad från de som blir kvar i burarna, men till vilket pris?

Beträffande mediauppmärksamheten kring massfrisläppningar av minkar så är min bedömning att den har skadat snarare än gynnat djurrätten och djurrättsförespråkarna i Sverige.

Så nej jag tycker inte att massfrisläppningar av minkar är ett bra sätt att hjälpa djuren (förutom de jämförelsevis få som faktiskt överlever). Men jag kan även tycka att det saknas balanserade och sakliga diskussioner kring dessa händelser. Minkfarmer bryter faktiskt mot djurskyddslagen och min bestämda ståndpunkt är att de ska avskaffas.