CITAT (Fenja @ 07-10-2010, 10:02)
Jag har en begagnad ragdollkille som är en riktig vrångpelle, jag skulle inte vilja ha honom bland barn, vilket rasen sägs vara utmärkt som. Han är inte ett dugg lugn utan anfaller både våra hundar och katter om de kommer för nära. När han är missnöjd,vilket händer ofta, så går han omkring och muttrar som en gammal gubbe. Bra innekatter ska de ju också vara... sedan vår Mulle fick vara ute i hundgården första gången så vill han inte vara någon annanstans än ute. Han rymmer blixtsnabbt genom öppna dörrar om chansen ges. Han hatar att bli borstad och kammad så det är en ljudlig strid på kniven varje gång.
Utöver allt detta är vår lilla ilskepigg världens underbaraste Mulle
Mvh
Fenja
Min gamla Fräsan som jag hade (Skogisblandis) var också en sån där galning som man gick i kamp med vad det än var som tvunget skulle göras.
Hon hade en gång varit ute i en vecka.
När hon kom tillbaka hade hon på nåt sätt lyckat misshandla sin långa mjuka vackra päls. Utmed hela hennes sidor så var pälsen tovad. Det gick inte att borsta ut den så jag åkte iväg och köpte en trimmer. Var tvungen att raka henne.
Väl hemma igen kopplades klipparen in i uttaget. K-F fångades in av kompisen som skulle hjälpa mig. Efter att vi slitit i närmare en timma gav vi upp. Resultatet av den timman var fyra upprivna armar och händer, ett par ullskinnsvantar hade plötsligt ullen på utsidan vantarna istället för innanför, jag hade en über reva på ena kinden, vi var dyngsvetta och kattens energi var långt ifrån slut.
Just det! Två X tre centimeter hade vi lyckats klippa på ena sidan.
Jag ringde veterinären och bad honom förbereda en spruta. Jag behövde söva en katt för att den skulle klippas. Fick ett gapskratt till svar. Skrattet tystnade när jag sa vilken katt det handlade om. Det var bara att komma. Han skulle möta oss i dörren. Så lite tid med katten som möjligt ville han ha.
Första gången jag kom in med henne hade han gapskrattat när han fick höra namnet. SEN TRÄFFADE HAN KATTEN! Namnet tyckte han var för snällt och lite missvisande. Ondskan, Djävulsavkomman
eller värre hade varit mer passande. Förstod inte vad han menade.
Katten fick en lugnande. Vi rakade fort som fasen, visste ju inte när monstret skulle vakna.
Det var ett vansinningt odjur som vaknade efteråt.
Jag är INGEN strykarkatt!
29-12-2009, 20:34
