Karamellfärg har jag haft mycket kul med.
Innan jag själv började på bageriet så jobbade redan min mams där så det var aldrig svårt att få tag på diverse färger.
En gång var jag vansinning på min farmor för hon gnällde som vanligt över nåt vi gjort eller inte gjort.
I och med min födelsedag så frågade hon om det var nåt särskilt som jag ville att hon skulle baka. Hon bakar gärna till födelsedagar.
Denna gången var jag förbannad och svarade surt att 'nej tack, jag bakar själv'.
Vet inte hur gammal jag var. Tidig tonår tror jag.
Bakade gjorde jag också. Sockerkaka, muffins, småkakor, bullar och rulltårta. Min mams undrade vad som hänt men vågade inte säga nåt. Hon var glad att hon slapp baka.

Det hörde INTE till vanligheterna att jag bakade och definitivt inte SÅ mycket.
Födelsedagen kom och så även min farmor.

Trodde hon skulle få slaget när hon såg vad jag bakat.
Min farmor är väldigt, hmm, ja nåt är hon. Hon kan inte äta nåt som ser en smula 'konstigt' ut.
På bordet var det belamrat med lila muffins, röda kanelbullar, grön sockerkaka, blå rulltårta med hallonsylt och småkakor i en uppsjö med färger.

Visst visste jag att hon inte skulle smaka på en endaste liten smula det var det som var meningen.
Vi har roligt åt det idag, farmor och jag.

När hon börjar med nåt och är dum så frågar jag alltid om hon vill ha lite färgat kaffebröd. Då lugnar hon ner sig och fattar piken.