Vill ha jobb, nu! Alternativ

[Fny]

Frustrerad... Nyutbildad arkeolog! Har sökt hur många jobb som helst de senaste månaderna, jag slutade räkna någonstans över 25-30 st. Åhå, men då finns det jobb iallafall! Ja, men självklart har inget jobb varit det jag är utbildad för, nej arkeologjobb finns det ju inga, vad tror du?! Nej jag har sökt de jobb jag kunnat: assistent, organisatör, receptionist, sekreterare, kassörska, äldreboendepersonal, cafébiträde, personlig assistent, ja till och med rivningsarbetare! Jag har dessutom varit i kontakt med diverse skolor och dagis, trots att jag saknar sådan utbildning, men med min bakgrund så vet jag att jag åtminstone skulle funka bra som vikarie.

Jag är en i grunden extremt optimistisk person. Under åren jag har studerat har jag aldrig haft problem att få sommarjobb, och eftersom jag är villig att arbeta (åtminstone tillfälligt) med i princip vad som helst så trodde jag faktiskt att jag skulle hitta ett jobb relativt snabbt. Jag har ju alltid varit den som lyckats med allt, typiskt mvg-barn med toppenbetyg och bra vitsord från tidigare arbetsgivare och bara positiva erfarenheter....Helst av allt vill jag doktorera... men doktorandtjänster växer ju inte på träd. Men jag vet att min framtid ligger i forskningen, på ett eller annat sätt...

Men nu sitter jag här. Det dåliga självförtroendet kommer sakta krypande. Får mindre och mindre ork att söka "skräpjobben" som jag från början kastade mig över med hull och hår. Vet ni vad som är extremt dåligt för humöret? Att få höra att man är överkvalificerad och därför inte får jobbet. Ja men för guds skull vad hjälper min utbildning när jag inte kan få jobb!!!!!

Och jo, jag visste innan att det skulle bli svårt. Och nej, jag skulle inte ha läst till något annat om jag visste hur svårt det skulle bli. Jag ÄR arkeolog, det är liksom inte bara ett jobb. Om jag så ska sitta på ica i kassan i 20 år så kommer jag fortfarande vara arkeolog. Det är min passion och min identitet.

Men hur ont gör det inte när mannen min oroar sig för ekonomin eftersom vi måste leva på hans lön? När han börjar tvivla på om vi borde skaffa barn? Det gör fruktansvärt ont. Jag känner mig bara inte som en fullvärdig vuxen människa...

Nej nu får det vara nog med olyckligt babbel. Tack för att jag fick prata av mig lite.

[Fny]

Men har du utbildning för barn i förskoleåldern också? Har du erfarenhet? Exakt vad för pedagogisk utbildning har du?
Jag anställer ju i förskolan!

Aaaa, där ser man! Jo det är ju så att jag inte har gått barn&fritid eller läst till förskollärare eller så, nej. Men å andra sidan har jag erfarenhet från verkliga livet! Som danslärare undervisar jag nu 2-3-åringar men har också haft 4-5-åringar, och kan bara säga att under min tid där har pyttedansgruppen växt från att ha varit en grupp, till att förra terminen bli två grupper, till att den här terminen faktiskt utökas till tre grupper eftersom det var så hög efterfrågan! Nu är det ju i den åldern inte tal om dans på det viset som vuxna tänker sig, det handlar inte om att lära sig teknik och fotarbete. Nej, det viktiga är att barnen får modet att våga röra sig, våga vara med i gruppen, träna koordination och självförtroende, social interaktion med de andra, osv osv. Och, för att inte glömma: de ska ha kul! Och jag älskar det! Lyckan av att se hur den blyga lilla flickan till slut vågar släppa pappas hand och dansa själv, eller vågar lyfta på foten och stå på ett ben för första gången, eller när de förstår konceptet "vänta på din tur", eller när de kommer och vill ha en kram... det är ovärderligt!

Men för att återgå till erfarenhet och kvalifikationer... Har arbetat med museipedagogik flera somrar och alltså lärt ut allt från vikingatida skosömnad till genusteori till alla som varit intresserade, även då mycket till och med barn! I samband med dansen har jag också gått några små utbildningar i pedagogik och gruppdynamik och så, men jag måste säga att det verkliga livet har lärt mig mer!

Netaave, om det finns behov av personal (extra, vikarie eller vad som!) som kan hoppa in med kort varsel så kom ihåg mig!