CITAT (Skruttis @ 18-10-2010, 15:16)

Jo tack, det går framåt. Ansiktet är fortfarande lite knöligt och blågrönt men det finns chanser att i a f färgen kommer att gå bort helt. Lite knölar får jag tydligen räkna med att ev få kvar.
Fingrarna har jag fått igång riktigt bra, förutom ett som är stukat och pekar lite åt fel håll och är klumpigt att ha att göra med.
Handlederna är svaga och gör ont men jag får i a f använda dem. Tränar dem dagligen. Handkirurgen gav mig ett år, sedan vet vi troligtvis hur bra det kommer att bli.
Fotlederna är sitt gamla jag.
Det är som sagt knäna som bara blir sämre.
Det är ju bra att fingrarna funkar såpass bra men kan de inte göra något åt det som pekar åt fel håll? Jag kan i och för sig förstå om du är dödstrött på att bli opererad.
Att knäna blivit sämre kan ju kanske ändå bero på att du kanske tappat muskelmassa i lårmusklerna. Kroppen har ju haft så mycket att läka och inte har du väl kunnat hålla igång som vanligt heller.
Ja du vad skall man säga? Livet förändras snabbt ibland och man har inget annat att göra än att kämpa på. Tur i alla fall att du inte fick hjärnskador. 5 meter är ju ett högt fall. Din man måste ha fått en fruktansvärd chock.
Inte vet jag om jag skrev rätt saker men jag blev helt tagen av din berättelse. Tårarna droppar ner i tangentbordet. Vilken tur att det inte blev värre än det blev även om det är illa nog!