Tack så mycket Christa för din medkänsla!
Jag skulle gärna få fingret tillrättalagt men de vill att det ska läka självmant. Vet inte riktigt varför faktiskt.
Jo jag är väldigt tacksam för att jag klarade hjärnan och även nacke/rygg där jag sedan en tidigare olycka har skador. Jag höll på att få sätta livet till den gången.
Det blir en liten tankeställare varje gång, att livet kan förändras på en sekund och helt utan förvarning. För varje sak jag råkar ut för så blir jag ödmjukare inför livet och lär mig uppskatta vad jag har för tillfället.
Min man sa att han först, när han såg mig åka ner, inte trodde att det gått så illa. Jag såg ju så hel ut. Det var när han såg jacket i benet och att ansiktet snabbt svullnade upp, han reagerade häftigare. Annars kom värsta chocken när ambulanspersonalen talade om att jag var ett prio 1-fall och att de var rädda för att jag skulle sluta andas.
Nej jag har ju inte varit så himla aktiv i sommar. Jag fick borrelia för ett tag sedan och det sänkte mig ett snäpp det också.
Hoppas att det går att åtgärda knäna med sjukgymnastik och att meniskerna, som läkaren trodde kunde vara skadade, inte är det.
Hur som helst så går ju livet vidare och man får lära sig leva med lite fler plattor i kroppen och förhoppningsvis en klokare hjärna.
Återigen, tack Christa för medkänslan!!