Lars L:s förslag....., ..... dåligt! Alternativ

[Sulawesii]

Någon mer än jag som blivit förbannad över Lars Leijonborgs uttalande om att vi ska jobba 3 timmar mer i veckan utan löneökning? Så säger han att sjukskrivningarna måste minska. Hur går det ihop? Ska vi slita ut oss ännu mer, så kommer det att bli fler sjukskrivningar, inte färre!
Själv jobbar jag inom äldrevården och tycker att jag nästan går på knäna redan nu. Jag skulle inte orka jobba tre timmar mer ÄVEN om jag fick mer betalt!!
Och skulle inte samhället tjäna mer på att ge arbetslösa en chans att komma in på arbetsmarkanden istället för att de som redan har jobb ska jobba mer?
Politiker skulle behöva komma ut och jobba i verkligheten nån månad varje år, så att dom fattar hur vi vanliga arbetare har det!

[Posse]

Posse-> Det bästa skulle ju ändå vara om man hittade på något sätt att skapa mera arbetsplatser. Endast då kan man få till stånd en levnadsstandardökning.
Skillnaden mellan USA och norden skulle ju i ditt exempel bli att "arbetslösa" i USA arbetade full tid och fick dålig lön och att de här arbetade endast ett par timmar per dag och fick dålig lön. Bara för att de offentliga kostnaderna skulle sjunka kommer inte lönen att höjas såååå mycket.

Kanske är jag för trött ty jag förstår inte hur du menar med "Skillnaden mellan USA och norden skulle ju i ditt exempel bli att "arbetslösa" i USA arbetade full tid och fick dålig lön och att de här arbetade endast ett par timmar per dag och fick dålig lön."

Men faktum är att antagligen många tiotusentals "anställningslösa" människor i Sverige för att få någon inkomst alls, tvingas tillbringa lika mycket tid på olika arbetsplatser som riktigt anställda för att endast få ersättning på nivå som socialbidrag eller akassa. En slags nutidens slavar som blott hålls vid liv så att de kan arbeta.

Det i mitt tycke självklara vore att alla istället "delade på jobben", så att alla nu ofrivilligt arbetslösa kunde få jobb på samma villkor som all annan arbetskraft.

Ang "levnadsstandardökning" så tycker jag väl inte att det är det som är huvudsaken. Huvudproblemet är enligt min mening de orättvisor och den snedfördelning som blir allt större och större sedan 1990 ungefär. Huvudsaken är väl ändå att ALLA "garanteras" trygga villkor och en god livskvalité.

Och jag instämmer fullständigt med Lena N: "...att vi arbetar för att leva, inte lever för att arbeta. "!