Det var en vacker dag, och jag vandrade ensam i Uppsala. På något vis hamnade jag i en del av stan som jag aldrig förut varit i, och eftersom jag har gott om tid tar jag en liten rundtur och ser mig om. Det fanns en mängd gamla byggnader där som var otroligt vackra, bl.a flera gamla gotiska kyrkor. Ser också ett litet lustigt hus som visar sig vara en teater där man spelar med marionetter.
Vandrade igenom en lång korridor i ett gammalt slitet lägenhetshus i trä och reflekterade över att i resten av stan, liksom i andra städer, revs alla sådana här hus för flera decennier sedan.
Jag hamnade på ett litet torg, där det var fullt av folk och bra, god mat serverades. Varje dag hade de också en speciell rätt, som var lite dyrare men väldigt exklusiv. Just den här dagen var specialaren en stor rykande gryta med stora bitar älgkött. Den hade tillagats 1890 och därefter lagrats på samma sätt som man lagrar fina viner. Det såg fantastiskt gott ut.
Det blev kväll, och jag tillsammans med tre andra går förbi ett stort hål som en grävmaskin rivit upp. Vi tittade närmare, och insåg att det fanns tre gravkammare där nere. Först konstaterade vi att vi absolut inte borde gå in i dem, för att det kunde rasa och dessutom var det säkert ont om syre där inne. Men ändå gick vi in. Den kammaren jag kom in i ledde in till ett stort komplex, med mängder av gravgåvor men även mer oväntade ting. Till min förvåning såg jag att någon måste ha varit där inne för bara några år sedan, för någon hade lämnat en hälsning från 2001.