Städtråd, Om krav, åsikter med mera Alternativ

[Christa]

Har vi så höga krav på att det skall vara fint hemma så vi umgås mindre än vi kunde gjort annars?

Hur noga måste man städa innan man bjuder hem vänner? Ett intressant diskussionsämne. När jag skulle fylla 40 så menade min mamma att man inte kunde bjuda hem folk utan att putsa fönstren. Städat skulle det vara överallt. Jag gjorde som hon sa men på kalaset var jag så trött så bara skalet var där. Sedan dess har jag inte firat någon födelsedag.

Många undviker att bjuda hem folk för det är ju så mycket jobb. Egentligen tycker jag att vi sätter krokben för oss själva. Jag har en väninna som struntar i det där och inte stör det mig om hon har ostädat, det är ju henne jag vill träffa.

Om man alltid har det perfekt när man bjuder hem sina vänner så kanske det gör att de känner sig tvungna att ha det också. Kan ju bli en ond cirkel.

Minns en annan födelsedag när jag efteråt skulle gå och lägga mig för att sova innan sömntåget gick och hittade min säng fullständigt belamrad med kläder. Min långa hatthylla med klädstång brukade vara belamrad med galgar med kläder på eftersom det var ont om garderober i mitt hus. Mamma ansåg att där skulle bara hänga några enstaka plagg och hade slängt alltihop på min säng när jag stod i köket och lagade maten jag skulle bjuda på.

Har hört att den yngre generationen inte städar så mycket som de som nu är gamla men det skulle vara intressant med en diskussion om detta.

Min mormor strök lakan med strykjärn och krusade örngottsbanden med krustång. En del kan inte tänka sig en jul utan att byta till julgardiner.

Redigerat av Christa: 20-11-2010, 10:22

[Meriona]

Jag förstår, och jag tycker också att tonåringar (friska som sjuka) ska hjälpa till om de kan. Men om man själv inte mår bra kan det där tjatandet vara just det man inte orkar. Bara försökte tänka mig in i situationen.

Ungefär som när man inte orkar förklara för folk att man har ont för att de ändå inte fattar, så skiter man i det och säger att man mår bra.

[Christa]

Jag förstår, och jag tycker också att tonåringar (friska som sjuka) ska hjälpa till om de kan. Men om man själv inte mår bra kan det där tjatandet vara just det man inte orkar. Bara försökte tänka mig in i situationen.

Ungefär som när man inte orkar förklara för folk att man har ont för att de ändå inte fattar, så skiter man i det och säger att man mår bra.

Att tjata är jättejobbigt! När det gäller tonåringar tror jag mer på att involvera. Att man sätter sig tillsammans och diskuterar hur man vill ha det hemma. Att man inte ger order utan ställer frågor och diskuterar på lika villkor. Malcoms son är dessutom vuxen och han berättade att de inte dammsugit sedan i januari.

Själva dammsugningen brukar inte vara den del i städningen som kräver mental ork och kapacitet. Det var därför jag föreslog strategin att börja med att flytta bort allt plock från ett rum och dammsuga där.

Om man börjar med plocket när det är kaos överallt så riskerar man att aldrig komma så långt som till dammsugningen. Det tar så lång tid innan man ser resultat så att man ger upp.

Redigerat av Christa: 21-11-2010, 07:28