Städtråd, Om krav, åsikter med mera Alternativ

[Christa]

Har vi så höga krav på att det skall vara fint hemma så vi umgås mindre än vi kunde gjort annars?

Hur noga måste man städa innan man bjuder hem vänner? Ett intressant diskussionsämne. När jag skulle fylla 40 så menade min mamma att man inte kunde bjuda hem folk utan att putsa fönstren. Städat skulle det vara överallt. Jag gjorde som hon sa men på kalaset var jag så trött så bara skalet var där. Sedan dess har jag inte firat någon födelsedag.

Många undviker att bjuda hem folk för det är ju så mycket jobb. Egentligen tycker jag att vi sätter krokben för oss själva. Jag har en väninna som struntar i det där och inte stör det mig om hon har ostädat, det är ju henne jag vill träffa.

Om man alltid har det perfekt när man bjuder hem sina vänner så kanske det gör att de känner sig tvungna att ha det också. Kan ju bli en ond cirkel.

Minns en annan födelsedag när jag efteråt skulle gå och lägga mig för att sova innan sömntåget gick och hittade min säng fullständigt belamrad med kläder. Min långa hatthylla med klädstång brukade vara belamrad med galgar med kläder på eftersom det var ont om garderober i mitt hus. Mamma ansåg att där skulle bara hänga några enstaka plagg och hade slängt alltihop på min säng när jag stod i köket och lagade maten jag skulle bjuda på.

Har hört att den yngre generationen inte städar så mycket som de som nu är gamla men det skulle vara intressant med en diskussion om detta.

Min mormor strök lakan med strykjärn och krusade örngottsbanden med krustång. En del kan inte tänka sig en jul utan att byta till julgardiner.

Redigerat av Christa: 20-11-2010, 10:22

[Meriona]

Det hjälper inte alltid att involvera barn och tonåringar i städandet, de har helt enkelt ett annat prioriteringssätt och har inte alls samma uppfattning om vad som är rent som vi vuxna har. Det hade jag själv i den åldern också. Däremot tvingar jag min son att hjälpa till ibland, eftersom min kropp också har en annan uppfattning om vad som är rent än min hjärna har.

[Christa]

Det hjälper inte alltid att involvera barn och tonåringar i städandet, de har helt enkelt ett annat prioriteringssätt och har inte alls samma uppfattning om vad som är rent som vi vuxna har. Det hade jag själv i den åldern också. Däremot tvingar jag min son att hjälpa till ibland, eftersom min kropp också har en annan uppfattning om vad som är rent än min hjärna har.

Jag menar att de skall vara med och ta besluten från grunden. Samma uppfattning och prioriteringar har ju inte alltid vuxna som lever tillsammans heller. Att tjata på någon innebär att man har tagit på sig ett större ansvar än den andra.

Om man har gemensamt rådslag om hur det skall vara i hemmet och verkligen visar att man respekterar tonåringens ställningstagande så kan man troligen få dem att växa i sitt ansvarstagande också. De måste då tänka efter och ta ställning och stå för sin åsikt. Den vuxne är inte bara någon som ställer krav och kör med dom.

[Aqvakul]

Jag menar att de skall vara med och ta besluten från grunden. Samma uppfattning och prioriteringar har ju inte alltid vuxna som lever tillsammans heller. Att tjata på någon innebär att man har tagit på sig ett större ansvar än den andra.

Om man har gemensamt rådslag om hur det skall vara i hemmet och verkligen visar att man respekterar tonåringens ställningstagande så kan man troligen få dem att växa i sitt ansvarstagande också. De måste då tänka efter och ta ställning och stå för sin åsikt. Den vuxne är inte bara någon som ställer krav och kör med dom.

En utmärkt tanke i teorin. Min erfarenhet är tyvärr att det är ganska svårt att "involvera" tonåringar. Funkade det bra med dina? Ska man ha någon slags framgång så måste man starta och etablera någon slags ordning innan den stökiga tonårstiden. Sen vet jag att även annars lata och aviga tonåringar kan rycka in och göra en engångsinsats om det verkligen krisar. Men att de ska ta ett kontinuerligt ansvar för städning är nog lite optimistiskt tänkt. Krav ska ställas på allmän ordning och reda, men man får tumma en hel del på nivån och då inte minst hur det ser ut på deras egna rum.

[Christa]

En utmärkt tanke i teorin. Min erfarenhet är tyvärr att det är ganska svårt att "involvera" tonåringar. Funkade det bra med dina? Ska man ha någon slags framgång så måste man starta och etablera någon slags ordning innan den stökiga tonårstiden. Sen vet jag att även annars lata och aviga tonåringar kan rycka in och göra en engångsinsats om det verkligen krisar. Men att de ska ta ett kontinuerligt ansvar för städning är nog lite optimistiskt tänkt. Krav ska ställas på allmän ordning och reda, men man får tumma en hel del på nivån och då inte minst hur det ser ut på deras egna rum.

Kan du beskriva lite mer konkret hur din strategi att involvera barnen såg ut?

Vilken strategi skall man ha om man har en annorlunda syn på städning än sin partner?

Om barnen inte tar tillräckligt med ansvar, vad beror det då på? Beror det på ålder, arv, miljö eller vad?

[Aqvakul]

Kan du beskriva lite mer konkret hur din strategi att involvera barnen såg ut?

Vilken strategi skall man ha om man har en annorlunda syn på städning än sin partner?

Om barnen inte tar tillräckligt med ansvar, vad beror det då på? Beror det på ålder, arv, miljö eller vad?

Det handlar om att förklara och motivera. I vårt fall så började vi med sånt som var lite roligare och vi hjälptes åt mkt i början. Duka, laga mat och plocka undan handlade det mycket om. Så småningom fick de ansvar för att det kom middag på bordet en dag var i veckan.

Om partners tycker olika, så får man väl kompromissa. Har man inte en gemensam syn så blir det svårt att motivera barnen.

Barn är olika, vuxna är olika duktiga på att motivera och visst betyder åldern mycket. Barn runt tre år är t.ex. ofta mycket intresserade av att städa, ordna och sortera, medan de flesta sexåringar intresserar sig för helt andra saker.


Hur tänker du själv och hur har du gjort med dina egna barn?