Tar ni er vatten över huvudet ibland? Alternativ

[stina]

Är det bara jag som startar jätteprojekt i trädgården bara för att när jag kommit halvvägs nästan ger upp pga allt arbete?????

Jag tänker inte efter när jag tycker att jag får en briljant idé - utan startar omedelbart. Gräver bökar och ställer till. Beställer massor av växter som ska planteras. Å sen blir det panik!!! Hur ska jag få allt klart tills växterna anländer???!!!

Mitt nuvarande groteskt jobbiga projekt är att jag anlagt en 40 m lång grusgång som slingarar sig upp i ett oländigt stenblocksparti. Där håller jag nu på och fyller med jord för att bl a plantera 18 rosor som jag beställt.

Gången är klar - men det ser ut som en jordbävning på sidorna. Skottkärran är tung, jorden är tung, stenarna jag håller på och flyttar runt är blytunga....

Min man skakar på huvudet och säger att jag inte är riktigt klok

Är jag ensam om att inte vara riktigt klok????

/Stina

[Bettson]

Jag brukar nog inte starta så mycket projekt. Andra gör det åt mig. Dessutom så planerar de nogsamt vad jag skall göra på min fritid. Jag är nog mera den som avslutar saker.

Det innebär att jag jobbar och jobbar och ibland ballar ur och gör något desperat för att få ner arbetsinsatsen.Oftast går jag och gläder mig år mina rabatter. Åt malvorna och daliorna som fortfarande blommar. Minns de fina gladiolusarna. Plockar i pelargonerna och bara myser.

Så när man stängt av telefonen sett fram emot en avspänd ledig helg där man får spendera sin tid fritt . Då skall jag bara:
Måla fönstren klara för det börjar bli kallt utan.
Rida för det tycker jag år så kul.
Plocka med krukväxterna för det är så avstressande.
Städa för då trivs jag bättre.

Så står man där och målar och får kommentaren när skall du ..........
Den här gången var det någon som tyckte att jag skulle plocka mina vinbär.

Till saken hör att jag avskyr att sylta och safta beroende så all syltning och saftning i min barndom . Har försökt lösa problemet med bär och frukt genom att ge bort. Detta har bara lett till konflikter, för då har folk blivit osams om min frukt precis som om det vore en rättighet eller något arv de skulle bevaka. Dessutom brukar jag få mig en avhyvling för att jag själv inte tar vara på naturens goda.

Mitt stora problem är att jag är för snäll. Mycket för snäll. Nästan intill gränsen för dumhet. Men ibland kommer den lede och tar mig. Så också denna gång.

När jag för sjätte gången denna förmiddag blev avkrävd tidsplan för när jag skulle plocka mina vinbär så gick jag helt resolut ut med motorsågen och sågade ner alla buskarna 5 cm ovan mark. Jag var bara så förbenat trött på att jag inte skulle få spendera min lediga tid som jag själv ville.

Idag skäms jag och tänker på de "stackars" vinbärsbuskarna som inte gjort något ont. MIn stackars man förstår att jag var tvungen att släppa lite ånga för att överleva.Han har ändå bett mig lite ynkligt att om folk börjar tjata om äpplen och bråka om vem som skall ha dom, då ringer du mig bums "innan du tar fram motorsågen".

Jag tror nog inte att någom behöver känna sig speciellt galen här på odla. Ni har ju mig