|
Galna är vi nog lite till mans… Jag brukar nog avsluta mina egna projekt i trädgården, men ibland tar det rätt lång tid.
Mitt senaste vanvettsprojekt, som gått under arbetsnamnet ’Grönsakslandet’ startade för tre år sedan.
Odla grönsaker har aldrig varit någon succé där jag bor. Terrängen är bergig, matjordslagret tunt, vegetationen ek- och tallskog, med torvjord, lövförna och morän i skrevorna, och dessutom har vi högt PH. Mest lämpat för informell plantering av rhododendron och andra woodlandväxter alltså.
Men nu hade jag alltså sett TV-programmet Helges Trädgårdar, och blivit inspirerad. Så här skulle det bli en ’formell’ anläggning, med plattbesatta gångar och lagom breda, lättskötta odlingsbäddar, och inga konkurrerande trädrötter. Projektet innefattade sju steg: 1. Fälla fem stora träd, 2. Bottna ur all jord ner till berget, och samtidigt bli av med stubbar och trädrötter, 3. Bygga en ca 80 cm hög stödmur i nederkanten, eftersom nivån behövde höjas betydligt där för att få det hela någorlunda plant. 4. Rådjurssäkert staket runt alltihop, 5. Återfylla med väggrus i gångarna, 6. Återfylla med matjord i odlingsbäddarna och.7. Plattbeläggning på gångarna.
Steg 1 fick jag hjälp med av familjens yngre, macho män, som tycker att braket från stora, fallande träd är häftigt. Ta hand om grenar och ris lämnar de dock gärna åt mig, och fortfarande ligger en jättehög med grenar och väntar på att sågas upp till vinterved.
Steg 2 tog mer än ett år, vilket var och en som försökt gräva upp en stor ekstubbe i stenig terräng nog förstår. Det blev inte bättre av att jag ideligen distraherades av andra – och roligare - vanvettsprojekt på andra delar av tomten.
Steg 3 underlättades av att terrängen var så stenig, de stenar jag grävde fram i själva området räckte ganska långt, resten spettade jag upp i andra delar av tomten. Bygga mur är kul, så det jobbet gick rätt fort.
Nu inträffade första komplikationen; jag tittade på en repris av Helges Trädgårdar och blev inspirerad igen – fast nu i en annan riktning. Rosor. Djup matjord och rådjurssäkert staket – äntligen skulle jag kunna ha rosor! Utan att tänka mig för rusade jag iväg och beställde ett sort antal buskrosor från Cedergrens. De står fortfarande i krukor och väntar på att få komma ner i jorden. (Fast de finner sig i det förvånansvärt snällt, de flesta har t.o.m. blommat i år).
Projektet döptes nu om till ’Rosengården’. Fast jag tänkte ju fortfarande ha grönsaker – MELLAN rosorna, om ni förstår vad jag menar.
Steg 4 var alltså staketet; gjuta fundament, borra hål i stolpar och dra nät, jobbigt, trassligt och tråkigt, särskilt borrningen, eftersom jag hatar att jobba med maskiner. Men det gick till slut, och nu fick både rådjuren och hunden hålla sig utanför staketet. (Hunden har annars för vana att lägga sig precis mitt där jag håller på att jobba, särskilt om jag just har rensat, krattat eller sått, så att jorden är mjuk, sval och skön).
Steg 5 och 6 är det som jag egentligen tycker är roligast, det är alltid kul att fylla hål och jämna ut. Jag har alltid en hög med massor liggande, som blockerar infarten till huset. Oftast är det väggrus, eftersom jag hela tiden anlägger nya stigar på tomten. Men nu fick det bli ett lass matjord i stället, för den jord jag själv tillverkar av eklöv och kompost och hästgödsel från ett stall i närheten räckte inte långt. Totalt gick det nog åt 20 m3 till hela partiet.
Men nu hade det blivit vår igen, och optimistisk som alla trädgårdsamatörer sådde jag utplanteringsgrönsaker som palsternacka, kål och rotselleri, i tanken att jag nog skulle hinna få upp nivån tillräckligt innan det var dags att plantera ut dem. Det blev naturligtvis inte så.
Nu var vi inne i början av juni, och grönsakerna behövde komma i jorden. Så trots att nivån fortfarande var flera decimeter för låg i huvuddelen av landet, satte jag ut dem, det fanns ju ändå tillräckligt med jord för dem att växa i. Så jag bestämde mig för att istället jobba med
plattsättning av gångarna under tiden, och fylla på det sista till hösten. Lika bra att så andra grönsaker i mellanrummen, tänkte jag, och så blev det sockerärtor, buskbönor och vaxbönor lite varstans.
Steg 7. Plattsättning är kul, och hade nog varit ändå roligare om jag hållit mig till den ursprungliga rektangulära formen. Men när jag först började drömma om ’Rosengården’ gjorde jag om ena gaveln till en halvcirkel, vilket innebar att en del av gången också blev halvcirkelformad. Vilket i sin tur innebar att ett stort antal plattor måste kapas diagonalt med vinkelslip. Nämnde jag att jag hatar att jobba med maskiner? Vinkelslip är nog det värsta, det inte bara bullrar, vibrerar och känns farlig, det dammar också något fruktansvärt. Det här var under den korta värmeböljan i augusti, så varje dagspass avslutades med ett dopp i sjön för att skölja stendammet ur håret.
Jobbet försvårades naturligtvis av att grönsakerna nu började bli stora, det var svårt att avväga nivåerna, med frodiga blad överallt, så här och var måste plattorna nog justeras igen till hösten.
Sen drabbades jag av den fatala inspirationen igen. I början av juli hade jag varit på Trädgårdsföreningens Rosdagar, nu skaffade jag Flora Linneas katalog och det började surra av rosor i skallen på mig igen. I början tänkte jag mest på klängrosor, som skulle klä in det rätt tråkiga staketet och pergolan jag redan hade skaffat som entré. Men det fanns ju så mycket läckert… Austinrosorna var bara inte att motstå. Och innan jag visste ordet av hade jag skickat in en beställning på ett femtontal rosor.
De dimper väl ner på posten vilken dag som helst. Under tiden är palsternackorna långt ifrån klara, ärtor och bönor ger fortfarande riklig skörd ett par gånger i veckan, squashen har fullt av minifrukter och nya blommor och tomaterna har knappt hunnit börja rodna. Inte riktigt läge att tömma landet just nu. Och fortfarande liknar nivåerna mest en golfbana, bunkrar och hål överallt. Minst ett par kubik jord till måste i innan det hela är klart. Får väl jordslå de stackars nya rosorna så länge…
Men vänta bara till nästa år, så ska ni få se. Fast var grönsakerna ska få plats då vete gudarna. Det blev liksom bara Rosengård av alltsammans.
--------------------
Viveka i Alingsås
|
Tar ni er vatten över huvudet ibland?
06-09-2004, 13:11
