Hur otacksamt är det inte att be vänner om hjälp? ... Jag vet inte hur många gånger under tiden jag byggt mitt hus som kompisar har kommit på besök och jag bjudit på fika eller hemlagad paj och vi har suttit och myst på min egenhändigt snickrade altan... och alla har sagt "säg till om du behöver hjälp"... detta är folk som jag har ställt upp gratis för hur mycket som helst.. med exempelvis barnpassning, flytthjälp, installation av hemmabio, trädgårdshjälp osv... sånt man brukar hjälpa vänner med.
Och när det kommer 8 lastbilsflak med matjord som ska räfsas ut.. hur många kommer då? Inga... även om jag lite sarkastiskt i telefon har svarat på frågan "hur går det?" med att "jodå. har 8 lastbilsflak matjord att räfsa ut".. inte ens då har de erbjudit sig att hjälpa till. Men det går jättebra att komma när jorden är uträfsad (mina 60åriga föräldrar kom faktiskt och hjälpte mig, de är så snälla
) då går det bra att komma på fika... men att hjälpa till lite, nä det går inte.
Detta är folk man har känt sedan barnsben och fortfarande vill kalla sina vänner, även om det är väldigt svårt ibland. För ibland vill jag bara slå näven i bordet. Det är inte kul att bara ge hela tiden, man vill faktiskt få lite oxå. men jag är dumsnäll, det vet jag. Och det finns människor som utnyttjar det. Och skulle jag säga nej nån gång, om jag typ jobbat 10 timmar en dag och inte på kvällen orkar hjälpa honom med att hänga upp en tavla eller nåt så blir det gnäll och tjat som en 5åring... Kan tillägga att han är den mest ohändige person som finns, det är knappt han kan spika en spik (och jobbar som vaktmästare)
Nä egentligen borde man bara säga upp 20 års vänskap, för nu märker jag att även jag börjar tröttna... för då jag innan blundat för diverse småsaker (som hans hemska bordsskick) kommer jag nu med syrliga kommentater hela tiden.. jag känner väl att det är dags att säga vad jag egentligen tycker och tänker. För vi är så oerhört olika som personer... jag tycker exempelvis inte om snåla personer (inte sparsamma) och han är nog den snålaste som finns, och det har han fått höra av mig många gånger. Han har bott hemma tills han var 25 och inte betalat ett öre till föräldrarna (som har 3 andra barn att ta hand om, och den ena föräldern är arbetslös), då har han istället sparat undan vartenda öre som han tjänar (jobbat sen han var 18) till sig själv, busskort lånar han av sin arbetslösa mamma...
Nu när han äntligen flyttat hemifrån går nästan allting han gör i snålhetens tecken. Då han inte kan laga mat alls och vägrar lära sig så äter han i föräldrahemmet varje dag efter jobbet, han tar även med sin smutstvätt till sin mamma då han vägar lära sig hur tvättmaskinen i tvättstugan fungerar samt dukar, prydnadssaker och annat man behöver har han snott från föräldrahemmet, inte en pryl knappt har han köpt själv.
För mig känns det underbart(fy på mig) när han nu äntligen måste ut med 5000 varje månad på lägenhetshyran... har nog aldrig känt mig så skadeglad som när jag hör honom oja sig över det...
Jag fick betala 2000 i månaden när jag bodde hemma, och det gjorde jag med glädje!!
Jag har funderat på vad man kan kallla en sån "kompis" som honom, och det rätta ordet är nog parasit...Kan faktiskt inte komma på en bättre beskrivning.
Ytterligare ett exempel var när vi var på bio några stycken, den ena tjejen hade köpt lite lösgodis som hon skickade till mig och jag skulle skicka vidare. Det var inte så mycket godis i så jag tog en bit, räckte över den till min kompis och sa "ta nu EN bit".. och givetvis tog han en hel näve... hade lust att smälla till honom...
Ironin i det hela är att denne individen har ett väldigt bra utseende (tydligen) och är man ute på stan är det han alla tjejer pratar om, jag existerar inte ens då, det är alltid "hälsa X".. aldrig att nån skulle hälsa till mig. Och varför det det så.. jo när han är ute och träffar folk(tjejer) då är han överdrivet charmig, ler hela tiden, säger precis allt som tjejer vill höra... men tro inte att det bekommer mig, för jag vet att väldigt få tjejer skulle klara av att leva med honom... för den bilden han ger av sig själv när han är ute och träffar folk (svärmorsdrömmen) är en rak motsats till den personen jag känner.
Var tvungen att skriva av mig lite...
Kanske finns det nån som känner igen sig, eller så hade alla icke dumsnälla personer sagt upp bekantskapen med honom för länge sen...
vem vet
Otacksamt?
10-09-2004, 06:22
