Jag går i sådana tankar men har inte låtit bomben brisera än, det är en process det också. Jag tror att som både drabbad och den som ofrivilligt drabbas är det man är mest rädd för, förändringen. Klarar sig tror jag man gör, man får bara vara egoist och se om sitt och de sinas hus ett tag. Strunta i omgivningens reaktioner, och framför allt inte känna någon skuld, eller för den delen, ingen skam heller. Det är lättare sagt än gjort, det vet jag också.
--------------------
|