Det enda jag menar är att bidragssystemet uppmanar folk att hålla sig borta från arbetsmarknaden...

Så är det tyvärr. Skillnaden mellan att få bidrag och att ta ett låglönejobb är inte tillräckligt stor för att det skall kännas meningsfullt att jobba. Som sagt, jag träffar mycket folk i det privata och många resonerar likadant... folk som går hemma med diverse (påhittade eller inte) skador och inte lyfter ett finger för att ANSTRÄNGA sig att komma ut på arbetsmarknaden... Det ska krävas mycket för att man inte kan jobba överhuvudtaget, anser jag. Det daltas för mycket idag, anser jag. Har man exempelvis kroniska ryggproblem eller kanske förlorat ett ben eller nåt efter 30 år som byggnadsarbetare finns det inget som säger att man ska ha förtidspension eller sjukpension... lika gärna som du sitter hemma kan du sitta på en arbetsplats och jobba med nåt icke ansträngande jobb... Det är den mentaliteten som vissa av sveriges befolkning behöver lära sig... bidrag är inte som manna som faller från himlen, det finansieras av skattemedel.
Jag känner exempelvis en högutbildad person som tidigare jobbat inom vården men blev misshandlad på sin arbetsplats och fick psykiska men... (ja det är hemskt...) Nu är han förtidspensionerad, och vad gör då denne person? Pysslar om sin trädgård? Går på sjukgymnastik? Nä han reser jorden runt och vandrar i berg... Då anser jag, är man inte mera sjuk än att man orkar vara borta 4 månader i sträck ensam och knata på bergstoppar, då orkar man med ett jobb!! Jag menar inte på att man måste jobba 40-50 timmar i veckan som de flesta andra, utan det räcker med 50 % bara man visar att man hellre vill jobba än att leva på bidrag....
MVH
Henrik - som gärna betalar skatt som går till nåt vettigt...