Om man går ut på en bördig leråker (sån där mörk fin jord) och gräver ett hål så kommer man förr eller senare ner till ren lera, sån som du beskriver. Den stora skillnaden mellan den djupt liggande leran och ytjorden är att den djupa leran har mycket låga halter av organiskt material. Det är en så kallad mineraljord. Ytjorden däremot har under århundradena eller till och med årtusenden blandats upp med stora mängder av döda växtdelar och rötter i olika stadier av nedbrytning. Det har resulterat i en mycket väl blandad mix med mängder av organiskt material. De flesta av våra mest bördiga jordar är lerjordar. Din blålera binder näring och vatten bra. Men den är för tät för att rötter ska ha lätt att tränga ner, och när den torkar blir den som cement.
Om din blålera blandas med massor av organiskt material kommer den på lång sikt att bli mycket fin odlingsjord. Problemet tror jag kan vara att få en bra omblandning. Det lär ju lätt bli kompost med cementartade lerklumpar och det kan vara svårt att odla i. Jag tror tyvärr att det kommer att ta rätt många år innan den förvandlats till en fin odlingsjord.
|