Var kommer du ifrån Kurt? Har du finskt påbrå?
I Finland tar man hand om riskor som vi inte gör i Sverige.
Skäggriska till exempel används mycket i Finland, och nästan inte alls i Sverige. I Finland (och en del östländer, som är mycket bättre på svamp än vad vi är) saltar man ofta in stora mängder - och det blir gott vad jag förstått. Man tar också svamp som behöver kokas av, förvällas, för att bli goda.
Skäggriskan är ju en sån, som behöver förvällas först.
Att du äter fjällig taggsvamp får mig också att höja på ögonbrynen (utan att mena det fördömande på något vis). Det är inte vad jag rekommenderar som "ätlig svamp".
Däremot har jag gjort "inlagd sill" på den - det känns ju synd att behöva gå förbi en så stor och fin svamp som växer i stora mängder.
Det var för all del ätligt, men inte var det läckert. Det här lite "feta" som gör inlagd sill så gott, saknades helt i svampen.
Annars så är taggsvamp säkra kort! Den bleka och den rödgula. De har inga förväxlingssvampar.
Så när ni letar kantareller, och finner dem, men så har de
taggar på undersidan istället - då är det bara att stoppa dem i stekpannan!
Blodriska är en annan säker svamp som inte går att förväxla.
Det finns några olika sorters blodriska, men det spelar ingen som helst roll! De är alla ätliga och mycket goda! Och alla har de det unika kännetecknet att de "blöder rött".
Nu fann jag inga bra foto-blodriskor i min närmaste skog. Den vanligaste är granblodriskan, foto kommer när jag orkar masa mig iväg åt "rätt" håll.
Den jag fotat är en mörk blodriska, som är lite ovanligare.
Sen finns det tallblodriska, som växer intill tall och är den läckraste av dem alla.

De två til vänster är blodriska, till höger en skäggriska.
De är ganska lika.

Men är man vänder på dem, så ser man lätt skillnaden.

Och när man bryter en bit, så är alla tvivel borta.
/amaira.