Så är det, Wilmer, man har sina käraste närmast. Sen kvittar det var de bor. Hoppas att du hör av dina vänner och allt är gott.
Jag har sovit en stund, men har nu igen försökt nå henne, min väninna, men hon har nog gett sig av och letar upp sina föräldrar. Hon svarar inte hemma och jag har meilat till henne, men är nu inte säker om det gick fram. Hoppas hon hittar sina kära och de är välbehållna. Nu är det bara att be för henne och hoppas att det går bra. Innom mig känner jag mest henner oro, men att hon inte har råkat illa ut. Vi är rätt tajta så det skulle jag känna av. Vi skulle igen bo tillsammans i sommar i Vadstena och hon skulle komma lite innan och stanna hos mig, men nu vet man inte om hon kan komma ifrån och hennes familj går ju i första hand, det förstår jag så väl. Livet är rätt så svårt periodvis, så det gäller att uppskatta varandra när de finns hos en. ...Fuchsian....
|