De har det trevligt tillsammans Alternativ

[ingrid fuxwall]

Detta med hur djur kommunicerar är så spännande och jag lär mig aldrig att förstå hur de
”samtalar”.

Men att hunden ser till att katten inte förvillar sig för långt bort från huset, det vet jag mycket väl men att katten hjälper hunden, trots att han blir så till tufsad - det är lite gulligt.

Det står en skål med nötter på ett bord och katten hoppar lätt upp och tar en nöt i munnen och lägger den på golvet och hunden som älskar nötter, hon tar dem och knäcker och äter innehållet.

Hur fungerar Era djur tillsammans?

[fuchsian]

Min gamla hund har alltid "kommunicerat" med mina fåglar. En av fåglarna kunde prata och kallade på hunden och hon kom, då skrattade fågeln gott och hunden lufsade iväg.
Det mest gripande var när denne goja skulle dö och jag lade honom på mitt bröst och hunden lade sig nästan uppepå, men lämnade en liten plats åt den döende fågeln.
Strax innan gojan skulle ge upp, började hunden gny och högre blev det när gojan tog sitt sista andetag.

Där hittade min make oss gråtande, både mig och hunden med den döda fågen kvar på mitt bröst.
Hunden sörjde länge och under några dagar åt hon inget.
Medial som jag är, så kunde jag se skuggan av fågeln under 4 mån. tid efter detta och det hände att hunden hämtade mig och stirrade på något bestämt ställe och viftade med svanssen. Jag såg då skuggan av fågeln och det såg min hund också. Hunden och jag delade på den "visiten" efter en älskad goja.

Genom detta har jag kunnat kommunicera mer eller mindre med mina djur, men det är inte något som jag gått kurs för, det är medfödd, för det hade jag med djuren redan som barn och trodde att det var normalt, men hur som helst, vet jag att de flesta djurägare har en viss kontakt med sina djur utan att tänka mer på det.
Härligt med dessa djur som förgyller våra dagar ...... .... Fuchsian .....

Redigerat av fuchsian: 12-03-2011, 12:54

[silos]

Min gamla hund har alltid "kommunicerat" med mina fåglar. En av fåglarna kunde prata och kallade på hunden och hon kom, då skrattade fågeln gott och hunden lufsade iväg.
Det mest gripande var när denne goja skulle dö och jag lade honom på mitt bröst och hunden lade sig nästan uppepå, men lämnade en liten plats åt den döende fågeln.
Strax innan gojan skulle ge upp, började hunden gny och högre blev det när gojan tog sitt sista andetag.

Där hittade min make oss gråtande, både mig och hunden med den döda fågen kvar på mitt bröst.
Hunden sörjde länge och under några dagar åt hon inget.
Medial som jag är, så kunde jag se skuggan av fågeln under 4 mån. tid efter detta och det hände att hunden hämtade mig och stirrade på något bestämt ställe och viftade med svanssen. Jag såg då skuggan av fågeln och det såg min hund också. Hunden och jag delade på den "visiten" efter en älskad goja.

Genom detta har jag kunnat kommunicera mer eller mindre med mina djur, men det är inte något som jag gått kurs för, det är medfödd, för det hade jag med djuren redan som barn och trodde att det var normalt, men hur som helst, vet jag att de flesta djurägare har en viss kontakt med sina djur utan att tänka mer på det.
Härligt med dessa djur som förgyller våra dagar ...... .... Fuchsian .....

Både sorgset och vackert!