Jag har funderat på om jag skall berätta och det skall jag nog trots allt Våren 1981 blev jag hämtad av polisen på mitt jobb, min dåvarande sambo hade tagit livet av vår son som var tio månader. Som ni säkert förstår så var det en traumatisk upplevelse, berättade detta för F som nu passade på att använda informationen mot mig vilket jag anser vara fullkomligt vidrigt. Ingen kan förstå hur eländigt livet var för mig efter denna händelse och jag har nog inte kommit över det ännu trots att det var många år sedan. Inte blev det lättare av att jag blev ensam med tre barn -97 heller då min hustru drabbades av en hjärntumör, lägg sedan till en stroke -05 och en till -08 så kanske ni kan förstå att jag inte mår helt perfekt. Hur det än är så behöver ingen tycka synd om mig, tyck om mig istället och jag lovar att jag är en snäll person som inte förställer mig bara för att jag befinner mig på internet.
Kram allesammans!
Tack!, Till Er som stöttat mig efter påhoppet
17-03-2011, 22:55
