Är du stolt över din hemort/hembygd? Alternativ

[Meriona]

De senaste åren har jag intresserat mig väldigt mycket för hur det var förr i min hemort (Trollhättan). Kanske beror det på att jag börjar fundera och bli nostalgisk (45årskris) eller så är det för att pappa och hans generation (80-90-åringar) börjar trilla ifrån och arkivet av outtömlig kunskap håller på att gå om intet?

Jag har köpt ganska många gamla vykort på Tradera som visar hus och affärer m.m. som inte längre finns. Jag har köpt och lånat böcker med gamla bilder och berättelser från 1800-talet när Trollhättan inte ens var en köping, jag har förhoppningsvis napp på en ganska stor serie sådana böcker för några tusenlappar. Jag försöker umgås med och fråga ut den äldre generationen om hur det var i för ett knappt sekel sen. Sånt som att det bara fanns två bilar i stan och två hissar är ganska kul, minnen om första bananen och första färgade personen som visade sig i stan t.ex. är helt oförståbart nästan. Första flygmaskinen likaså och att man CYKLADE ut möbel-leveranser kan vi knappt ens tro på idag.

Är det här nåt jag är ensam om? Är det fånigt nu när allt är så globaliserat och vi reser till NewYork över helgen, att lägga så stor energi och även pengar på sin egen ankdamm? jag börjar undra om jag är onormal....

[Huggorm]

En av mina favoritsysselsättningar är att sitta och leta fornminnen på riksantikvariets hemsida, och sedan besöka dessa i verkligheten. Ibland blir man helt förundrad över hur mycket som måste ha ändrat sig sedan fornminnena skapades för hundratals, ibland tusentals år sedan, ibland är det sig nog fortfarande ganska likt. Även gamla gårdsruiner, kvarnruiner och liknande besöker jag gärna. Ibland kan jag sitta hela nätter och grotta ner mig i gamla kyrkböcker, lantmäteriets historiska kartor och obskyra historieböcker och hembygdsböcker. Just nu till exempel, försöker jag hitta information om ett slag som stod här för bara några hundra år sedan, men som i princip inte nämns i historiaböckerna. Det nämns som hastigast i danska och norska historiaböcker, men inte i svenska. Varför har det tystats ner trots att vi vann, eller är det en tillfällighet att det aldrig nedtecknats något? Sådant kan jag spendera hur mycket tid som helst på.

[andersen]

En av mina favoritsysselsättningar är att sitta och leta fornminnen på riksantikvariets hemsida, och sedan besöka dessa i verkligheten. Ibland blir man helt förundrad över hur mycket som måste ha ändrat sig sedan fornminnena skapades för hundratals, ibland tusentals år sedan, ibland är det sig nog fortfarande ganska likt. Även gamla gårdsruiner, kvarnruiner och liknande besöker jag gärna. Ibland kan jag sitta hela nätter och grotta ner mig i gamla kyrkböcker, lantmäteriets historiska kartor och obskyra historieböcker och hembygdsböcker. Just nu till exempel, försöker jag hitta information om ett slag som stod här för bara några hundra år sedan, men som i princip inte nämns i historiaböckerna. Det nämns som hastigast i danska och norska historiaböcker, men inte i svenska. Varför har det tystats ner trots att vi vann, eller är det en tillfällighet att det aldrig nedtecknats något? Sådant kan jag spendera hur mycket tid som helst på.

Känner igen mej lite av vad du skriver om, jag vandrar mycket i skog och mark om hösten i svamp tider, och då blir det runt södertörn där finns det mycket ruiner från gammla torp, det har hänt att jag har sett någon syren eller äppelträd, sedan så ser man torpargrunden och kan kanske se var åkern har varit, då går fantasin igång och man kan se nästan framför sig hur folk lämnade torpet för att åka till Amerika runt 1850talet.