Är du stolt över din hemort/hembygd? Alternativ

[Meriona]

De senaste åren har jag intresserat mig väldigt mycket för hur det var förr i min hemort (Trollhättan). Kanske beror det på att jag börjar fundera och bli nostalgisk (45årskris) eller så är det för att pappa och hans generation (80-90-åringar) börjar trilla ifrån och arkivet av outtömlig kunskap håller på att gå om intet?

Jag har köpt ganska många gamla vykort på Tradera som visar hus och affärer m.m. som inte längre finns. Jag har köpt och lånat böcker med gamla bilder och berättelser från 1800-talet när Trollhättan inte ens var en köping, jag har förhoppningsvis napp på en ganska stor serie sådana böcker för några tusenlappar. Jag försöker umgås med och fråga ut den äldre generationen om hur det var i för ett knappt sekel sen. Sånt som att det bara fanns två bilar i stan och två hissar är ganska kul, minnen om första bananen och första färgade personen som visade sig i stan t.ex. är helt oförståbart nästan. Första flygmaskinen likaså och att man CYKLADE ut möbel-leveranser kan vi knappt ens tro på idag.

Är det här nåt jag är ensam om? Är det fånigt nu när allt är så globaliserat och vi reser till NewYork över helgen, att lägga så stor energi och även pengar på sin egen ankdamm? jag börjar undra om jag är onormal....

[Aqvakul]

Jag bodde i en by under 20 år, under mina barns uppväxt. Jag var med och formade gemenskapen i byn i byalaget, vägföreningen och kören. Jag och några till lyckades få igång skolan som varit nedlagd i 20 år och vi köpte en gammal statarlänga som blev byns kulturhus. Jag var och är stolt över vår fina by och att den gav en fin uppväxt för mina barn, men också är en bra miljö och en stärkande gemenskap för många andra människor.