Nog har man gjort sina hyss alltid men jag förmodar att med Emil-hyss så räknar du
"Oj så fel det blev när jag bara ville så rätt"Då kan nog inte det där med julgranarna räknas för nog begrep vi att det var bus alltid...
Det var i alla fall någon gång innan jul som vi hade hittat en torr gammal barrlös julgran som någon hade slängt i skogen något tidigare år. Den tog vi rätt på och smög och bytte ut grannens utegran mot en kväll.
Nästa morgon var det som bortblåst och jag kom inte ihåg något alls av det...ända tills grannen ringde på dörren och frågade om han kunde få se vilket mönster jag hade på mina stövelsulor!
Jag trodde att hjärtat skulle stanna och jag måste ha blivit blekare än mormors linneduk, så rädd blev jag.
Nu var han nog en riktig filur själv, för jag hörde allt hur han och mamma fnissade när dom kvar vid dörren och pratade om det som hänt, efter det att jag hade stuckit iväg och gömt mej på mitt rum.
Dessutom fick jag flera år senare höra att det inte alls varit spåren i snön som avslöjat oss. Han hade nämligen sett genom fönstret hur ljusen i utegranen hade börjat röra sej och fara runt ute i mörkret, när han satt och såg på tv. Ljuset från lamporna måste väl ha räckt till för att se vilka vi var, antar jag)
En så´n skitgubbe till att skrämma små barn på det viset!
Redigerat av Cacki: 16-04-2011, 18:28
Minns ni några Emil-hyss från er barndom?, dvs sånt som inte var illa menat, men blev fel
13-04-2011, 12:45
