Om de ska kunna ta emot och hejda vind, vägdamm och buller och inte bli högre än 10 m så kan oxel fungera väl. Man kan plantera dem tätt med rönn så får man både den dramatiska mörkgröna bladfärgen från oxeln (och de röda bären) samt de nätta, höstsprakande rönnarna. Oxlarna är mycket tätare än rönnarna.
Oxlar: Sorbus x thuringiaca 'Fastigiata' E. 5-7 meter, kanske för kort i rocken? Men blir roströd, inte brun på hösten. Sorbus aria 'Gigantea' E. 12-18 meter högt. Sorbus intermedia E - valigast bland oxlarna, ett riktigt praktträd. Dock aningen glesare än de andra, ca 10 m högt i slutet. Sorbus hybrida L. - Finnoxel. Vackra, flikiga blad, ca 10 m högt. Sorbus incana E. Det finns vitbladiga/silverfärgade oxlar också. Kanske något att blanda med? Dock färre bär.
Rönnar man kan klämma in emellan: Sorbus 'Dodong' E - ullungrönn. Ett måste som i allafall en av rönnarna. Stora rönnblad, stora fruktställningar, lysande höstfärg som sitter kvar länge. regelbunden bärsättning.
Sorbus aucuparia fk Västeråker E - i stort sett den vanlliga rönnen, dvs lite gles. Denna variant E-planta utvecklas dock mycket väl och får bär mer regelbundet än många andra.
--------------------
|