Fett och kolhydrater, Debatten Alternativ

[Christa]

Det har ju varit ganska mycket debatt om fett och kolhydrater under senare år och det finns många olika åsikter om vad man skall äta för att inte lägga på sig mer kroppsfett.

En del har påstått att det är kolhydrater som gör att man går upp i vikt men hur menar ni egentligen då? Varför skulle man gå upp i vikt av kolhydrater?

[merlin68]

Känns att tråden går runt runt runt Allt är ju enkelt: gör man av med mer än man förbrukar går man ner.
Oavsett vad man äter.
Lchf'arna håller sig mätta med fett vilket nog funkar bra om man tidigare åt en massa kolhydrater och socker och behöver "bulkkänslan" i magen vilket fett och kött ger. Jag som kommer från ett hem på landet, "utlandet", där fattigt folk åt väldigt lite för det inte fanns pengar till köp av vit socker, vitt mjöl osv har inte detta problem att tampas med, tack gode gud.
Jag blir sjuk av fett och kött och gillar känslan av att ha magen lagom tom mellan måltiderna.
Jag hade 12km enkel väg till skolan (fick bl a korsa en ravin, bra för benmusklerna ha ha) och cykeln var ofta trasigt så jag fick gå. Även idag som vuxen rör jag mig så mycket jag hinner, minst 10km löpning varje dag med hunden + extrapass + styrketräning när jag har tid över. Jag är uppväxt att röra mig långa sträckor men hade mina föräldrar t ex haft möjlighet att ge oss "civilisations-mat" och busskort (om det hade gått någon buss fler ggr än max 2 per dag vill säga) hade jag kanske varit överviktig idag.

[*Stintan*]

Känns att tråden går runt runt runt Allt är ju enkelt: gör man av med mer än man förbrukar går man ner.
Oavsett vad man äter.
Lchf'arna håller sig mätta med fett vilket nog funkar bra om man tidigare åt en massa kolhydrater och socker och behöver "bulkkänslan" i magen vilket fett och kött ger. Jag som kommer från ett hem på landet, "utlandet", där fattigt folk åt väldigt lite för det inte fanns pengar till köp av vit socker, vitt mjöl osv har inte detta problem att tampas med, tack gode gud.
Jag blir sjuk av fett och kött och gillar känslan av att ha magen lagom tom mellan måltiderna.
Jag hade 12km enkel väg till skolan (fick bl a korsa en ravin, bra för benmusklerna ha ha) och cykeln var ofta trasigt så jag fick gå. Även idag som vuxen rör jag mig så mycket jag hinner, minst 10km löpning varje dag med hunden + extrapass + styrketräning när jag har tid över. Jag är uppväxt att röra mig långa sträckor men hade mina föräldrar t ex haft möjlighet att ge oss "civilisations-mat" och busskort (om det hade gått någon buss fler ggr än max 2 per dag vill säga) hade jag kanske varit överviktig idag.

Det finns folk som av olika anledningar med bästa vilja i världen inte skulle kunna röra sig ens en bråkdel så mycket som du gör men som kanske växt upp under liknande förhållanden och tidigare kunnat göra det. Vadå bulkkänsla? Du verkar ha missat en del om LCHF-kosten.

Vad är då problemet?? Han är mätt, kan äta mat han tycker om, går ner i vikt och som en extra bonus - han behöveer inte fixera sej vid kaloriräkning. Jag förstår faktiskt inte varför man ska bekymra sej så överdrivet mycket med att räkna på pluttifikationer. Maten får inte uppta så mycket av ens tankar! Det är ju inte meningen att tillvaron och förhållandet till mat ska bli så komplicerat att det riskerar att en måltid bara framkallar ångest och dåligt samvete. Mat ska förknippas med lust och välmående och inget annat. Det är så vi är skapta och ska fungera för att kunna överleva.

Kan bara instämma.

[merlin68]

Det finns folk som av olika anledningar med bästa vilja i världen inte skulle kunna röra sig ens en bråkdel så mycket som du gör men som kanske växt upp under liknande förhållanden och tidigare kunnat göra det. Vadå bulkkänsla? Du verkar ha missat en del om LCHF-kosten.
Kan bara instämma.

Jaha visste inte att du menar folk med kroniska sjukdomar och/eller handikappade? En normal frisk människa kan träna upp sig och 10km är inte mycket för en frisk kropp!
Med bulkkänsla avser jag den kraftiga fyllnadskänslan i magen - "proppfull", gillar den inte personligen men har vänninor och vänner som panikar om de inte äter stora mängder eller mat som tar tid att smälta ner ex köttbitar. Hemskt synd om stackarna.
Det som är en gåta för mig är varför det hela tiden talas om vikten att känna sig mätt eller att känna sig "mätt och belåten"? Känns djupt sorgligt faktiskt.
Finns det inget annat man har att tänka på i sitt liv än nästa mål mat? Är det sockerindustrins fel helt och hållet eller vem ska man skylla på? Varför i all världens namn är folk helt maniska vad gäller nästa måltid och varför verkar det på mig som om många fettdyrkare är helt besatta av sin mat, fotar det och talar om för alla som vill höra eller inte höra att "nu ska jag äta en god och mättande måltid". Hjälp ut och rör på påkarna och sluta käka en jävla massa mat hela tiden!