trött eller lat?, det är frågan Alternativ

[Eva i Skåne]

I helgen pratade jag och några väninnor om att vi alltid är trötta.
Vi har känt varandra i många år och satt och mindes all energi vi hade när vi hade småbarn. Jobb, dagis, föräldrarmöte osv men ändå hann man baka och koka sylt och sy. Idag träffas vi och pratar och fikar, men kakorna kommer från konditoriet, gardinerna köper vi färdigsydda och man orkar knappt ordna födelsekalas ens.
Ibland tänker jag att jag är lat när jag inte kommer igång att göra nåt, skjuter upp till morgondagen eller väljer enklaste utvägen. På ett sätt vill jag ju, men ändå blir det inte av.

Hur tänker och känner ni andra?

[mamamaggan]

Att få vara trött är tillåtet men inte att vara lat är vad jag reagerar på. Är det inte så att det vi kallar att vara lat egentligen beror på trötthet?

Trötthet kan vara så mycket , trötthet i kroppen eller i hjärnan.

Orkar inte så mycket längre men det beror mycket på att jag inte är frisk . Ibland undrar jag vad jag orkat om jag varit frisk .

Har precis som dig Eva pratat med kompisar om det här och vi har kommit fram till att vi är nog värda att få vara " lata " . Under småbarnstiden var vi precis som du beskriver men nu har vi rätt att få tänka mer på oss själva.

När man kommer upp i åren så prioriterar man på ett annat sätt tror jag och man sänker ambitionsnivån eftersom man inte måste göra allt som man gjorde förr.

Men är man lat om man tänker mer på sitt eget väbefinnande ? Om man inte vill baka eller städa utan gå ut och gå så är man väl inte lat ? Men om du bara vill sitta i din trädgård/på din balkong med en kaffekopp och njuta , är du lat då ?

Tycker inte jag , du ser till att må bra , din hjärna kanske behöver den stunden OCH kaffet .

Tänk på att vara snäll mot dig själv så länge du har dig!

Redigerat av mamamaggan: 28-05-2011, 01:34