trött eller lat?, det är frågan Alternativ

[Eva i Skåne]

I helgen pratade jag och några väninnor om att vi alltid är trötta.
Vi har känt varandra i många år och satt och mindes all energi vi hade när vi hade småbarn. Jobb, dagis, föräldrarmöte osv men ändå hann man baka och koka sylt och sy. Idag träffas vi och pratar och fikar, men kakorna kommer från konditoriet, gardinerna köper vi färdigsydda och man orkar knappt ordna födelsekalas ens.
Ibland tänker jag att jag är lat när jag inte kommer igång att göra nåt, skjuter upp till morgondagen eller väljer enklaste utvägen. På ett sätt vill jag ju, men ändå blir det inte av.

Hur tänker och känner ni andra?

[sqrulan]

Jag tycker precis som ni andra! Då man var yngre och barnen var små så var man tydligen en superhjälte och jag minns att jag brukade somna väldigt
snabbt och direkt det blev lugnt, man somnade före barnen då man skulle natta dom;)
Nu är det både uppförsbacke och nerförsbacke tycker jag, allt känns bara jobbigt innan man tar tag i saker och sätter igång och tiden går väldigt fort nu så det är min utförsbacke!

Då man själv var ett barn så var ju sommaren som ett helt år!

Undrar varför det känns som om tiden går fortare då man blir äldre jag menar att: Jag har då inte bråttom precis!

Kan någon förklara det för mej!?