Hundar avlivas snabbt med ny tillsynslag, Rättvist eller orättvist? Alternativ

[Samsara]

Hundar avlivas snabbt med ny tillsynslag

Är det rättvist att en hund som bitit en gång ska avlivas medan en annan hund som har bitit fler gånger får fler chanser? Jag har alltid tyckt att den nya lagen verkade bra, men inte riktigt förstått vad den innebär. Men jag trodde aldrig att det skulle bli stora skillnader mellan dem olika bedömningarna. Visst Mental-testet visar hur hunden är i psyket, men att låta en hund som bitit flera gånger få chanser medan en hund som bitit en gång ska avlivas, då börjar man undra hur mentaltestet går till och polisens och utredarens bedömningar går till. Kanske dags att dem drar upp nya riktlinjer för lagen?
Dem nämner dessutom om Amstaffen Jack som jag har följt personligen då hans husse blev medlem på Aktiv Hund för att få hjälp av hundkunniga människor för att lösa hela situationen med hans hund. Det är trist när det slutar som det gjorde för den hunden medan andra hundar som har gått till attack flera gånger får gå "fria".

[erikabre@gmail.c...]

Hej, kan inte låta bli att blanda mig i debatten.

Jag adopterade för sex år sedan en två-årig pitbull, Canela. Jag hade viss hundvana men var annars totalt ignorant om rasen, hade bara läst förfärliga tidningsrubriker. Men omständigheterna gjorde att jag ville ge hunden och ägaren en chans; det var av ekonomiska skäl omöjligt för honom att behålla henne längre.

Efter det ömsesidiga misstroendet på ca. en vecka blev hunden och jag de närmaste och bästa vänner. Jag kastade mig över all litteratur om rasen, inklusive Amstaff. Och jag blev inte besviken. Hunden levde upp till allt det bästa jag läste om rasen/raserna. Lugn, klok, lojal.

Men, absolut: hon var inte stor vän av andra hundar. Hon avskydde speciellt små, gläfsiga hundar av samma kön. Hon överföll dem, utan att göra dem illa fysiskt. Bet aldrig. Men skrämde, det gjorde hon. Hon skrämde också oss och ägarna till de små hundarna i början. Men vi fattade så småningom att det inte var så "farligt" samtidigt med att vi var på vakt under riskfyllda situationer och försökte förebygga dem. Allt väl och Canela blev själv biten ett par gånger. Av labradorer, utan att själv ha gjort nånting för att provocera en aggressiv situation.

Vi gillade Canela så mycket, att vi beslöt oss för att göra en valpkull med henne för att behålla en av valparna. Men det var en speciell valpkull på tre tjejer. De avskydde varandra och konkurrerade sinsemellan från första början, knappt innan de hade öppnat ögonen. Vi valde ändå att behålla alfa-tjejen, Ea, en otroligt vacker svart-vit tik.

Hon gillade inte sina systrar. Heller inte andra hundar, bara sin mamma. Så vi kom in i en ond cirkel: hon var jobbig med andra hundar, så vi undvek socialisering och vi kände heller inte nån med en valpvänlig, trygg hund som kunde hjälpa henne bli kompis med andra. Hon blev vänner med några få; en blandrastik och en enorm labradorkille.

Så dog hennes mamma Canela för ett par veckor sedan, snabbt, av njursvikt. Ea blev jättedeppig, liksom vi. Så för en vecka sedan blev Aldo, en liten Amstaff-kille, vår nya familjemedlem. Vi hade tänkt mycket fram och tillbaka, också innan Canelas död: vilken ras? vilket kön? Och tydligen gjorde vi ett bra val: Ea älskar sin adoptivson. Och han henne.

Men vi hade inte tänkt på just den konsekvensen: att hon skulle ta valpen så mycket till sig. Nu har hon börjat bli aggressiv också gentemot människor.

Vi kan inte längre ha henne springande lös och måste skaffa skräddarsydd munkorg (vanliga munkorgar passar inte till det enorma huvudet!).

Vad jag vill säga: Jag har läst massor om båda raserna, har viss erfarenhet med Canela och Ea, mor och dotter, två väldigt olika hundar. De är underbara familjehundar; snälla, kloka, lojala, älskar barn, evigt glada, lättskötta. Men de kräver massor av stimulans och fysisk aktivitet. Och de kan ha aggressivitet i blodet, åtminstone gentemot andra djur. Och nu är vi helt bestörta över Eas uppförande gentemot människor. Sådan var Canela aldrig, heller inte Ea innan vi fick Aldo.

Så kan också andra hundar vara: men pitbull och Amstaff är extremt snabba och starka. De kan göra mycket illa på kort tid. Man ska tänka sig mycket om innan man skaffar sig pitbull/Amstaff. Vara ansvarig. Och samtidigt ambassadör för raserna som, i mina ögon, trots allt, är kungen för alla hundraser.

[Samsara]

Vi gillade Canela så mycket, att vi beslöt oss för att göra en valpkull med henne för att behålla en av valparna. Men det var en speciell valpkull på tre tjejer. De avskydde varandra och konkurrerade sinsemellan från första början, knappt innan de hade öppnat ögonen. Vi valde ändå att behålla alfa-tjejen, Ea, en otroligt vacker svart-vit tik.

Hon gillade inte sina systrar. Heller inte andra hundar, bara sin mamma. Så vi kom in i en ond cirkel: hon var jobbig med andra hundar, så vi undvek socialisering och vi kände heller inte nån med en valpvänlig, trygg hund som kunde hjälpa henne bli kompis med andra. Hon blev vänner med några få; en blandrastik och en enorm labradorkille.


Men vi hade inte tänkt på just den konsekvensen: att hon skulle ta valpen så mycket till sig. Nu har hon börjat bli aggressiv också gentemot människor.


Vad jag vill säga: Jag har läst massor om båda raserna, har viss erfarenhet med Canela och Ea, mor och dotter, två väldigt olika hundar. De är underbara familjehundar; snälla, kloka, lojala, älskar barn, evigt glada, lättskötta. Men de kräver massor av stimulans och fysisk aktivitet. Och de kan ha aggressivitet i blodet, åtminstone gentemot andra djur. Och nu är vi helt bestörta över Eas uppförande gentemot människor. Sådan var Canela aldrig, heller inte Ea innan vi fick Aldo.

Jag reagerade på att ni UNDVEK socialisering för att det var jobbigt, varför inte ta tag i det istället? Att undvika ett problem skapar bara fler och större problem! Hunden behöver inte vara valpvänlig bara för att hon var valp utan det räcker med en trygg hund för till en början så ska dem inte hälsa på varandra utan bara sitta en bit ifrån varandra. Sista steget i träningen är att dem ska kunna leka utan problem! Jag håller på att hjälpa en hundpsykolog med ett "socialiseringsfall" på en omplaceringshund för förra ägaren inte ville ta tag i det för det var jobbigt.
Den "lilla erfarenheten" du verkar ha verkar inte vara tillräcklig då du inte har vetat hur du ska göra med Ea. Att du nu har skaffat en hund till som hon dessvärre har tagit till sig kommer att göra problemen värre, kastrera båda. Ea kommer förhoppningsvis lugna ner sig då och starta någon form av aktivitet enbart med Ea utan valpen med.

Sen kan jag hålla med om Stintan att det är oseriöst att ta valpar på en hund som är "jättegullig och världen snällaste". Det är ett fel val, som Stintan skrev hur mycket vet du om linjerna från henne? Hade hon något att tillföra "rasen"? Om ja, i så fall vad?

[Myosotis]

Bengalow, du är inte klok. Orkar inte diskutera mer med dig om du inte kan ta till dig fakta.

Jag reagerade på att ni UNDVEK socialisering för att det var jobbigt, varför inte ta tag i det istället? (...)

Det är kanske inte så många hundägare som ställer upp med sina hundar för att en kamphund ska få umgås med andra hundar?

[*Stintan*]

Bengalow, du är inte klok. Orkar inte diskutera mer med dig om du inte kan ta till dig fakta.



Det är kanske inte så många hundägare som ställer upp med sina hundar för att en kamphund ska få umgås med andra hundar?

Det skulle naturligtvis ha gjorts då hunden var liten valp och inte avbrutits för att det var för jobbigt. Socialisering ska ske steg för steg och det är inte enbart fråga om att lära hunden att umgås med andra hundar. Skribenten skrev också att de tre valparna avskydde varandra från början och redan där borde hon anat oråd för det är inte normalt även om en viss konkurrens råder i kullen. Hur reagerade tiken när valparna kom ihop sig kan jag undra. Redan när valparna är några veckor börjar en viss socialisering om än bara inom flocken.

Jag tror inte att andra hundägare är så rädda för att ställa upp när det gäller en liten valp på kanske 12 veckor. Det låter inte heller som om de gått någon valpkurs vilket man får hoppas att de gör med amstaffen om dom ska ha den kvar vilket jag egentligen inte tycker är rätt mot valpen. De borde istället koncentrera sig på enbart den problematiska pitbullen, det är jobb nog.