Japp, det är bra att börja vänja dem så tidigt som möjligt! Mintha var helt van vid koppel redan vid tio veckor när hon flyttade hem till mig - detta för att jag var delaktig i hennes skötsel när hon växte upp i stallet. Om någon undrar varför hon flyttade hem så pass tidigt var det för att det inte gick att ha kvar henne längre än så - hon skulle blivit oerhört stressad av alla förändringar vad gäller mat, skötsel, oväsen, "folkinvasion", hästinvasion mm. Hade ju märkt skillnad på henne bara under den sista veckan då en liten del av stallfolket började återvända.
Hur som helst, Mintha vet också vad kopplet innebär, men vill bara gå ut kvällstid. Svansen åker upp så fort hon märker att hon får gå ut!

Liten kommentar om bengalen bara. Tror folk säger att den rasen är lättare att vänja vid att gå i sele för att den är lite mer orädd av sig. Det ska mer till för att den ska bli skrämd utomhus. En uppenbar skillnad var t ex när vi var ute med båda katterna och det susade förbi en lastbil. Minthas blev genast en slamkrypare som gömde sig i närmaste buske, medan Helios knappt vände på huvudet. Då bör man vara medveten om att bengalen har ÄNNU skarpare hörsel och doftsinne än vad andra katter har...