gamla gravplatser, Hur länge ska man behålla? Alternativ

[Eva i Skåne]

Givetvis finns inget rätt eller fel svar på frågan. Allt måste vara upp till den enskilde, men frågan aktualiserades härom dagen när min pappa ringde och frågade om min farmor och farfars grav. Där fanns avsatt pengar för skötsel, men nu var dom slut och pappa som närmar sig åttio tycker inte han orkar med.
Det är 25år sedan den siste av dom gick bort och jag har inte varit på graven på många år. Minnena finns inte på kyrkogården. Ändå känns det lite känslokallt att säga att vi inte bryr oss om att behålla den, men jag har sagt nej.

Hur tänker ni?

Jag skulle själv kunna tänka mig att ligga i en minneslund när det blir dags. Då finns det inga krav på skötsel från anhöriga sida, men samtidigt kan jag förstå att när en kär nära gått bort vill man kanske ha en bestämd plats att gå till, men hur länge varar den känslan och övergår i ett litet tvång (som man inte vill erkänna)? 1år, 5år eller 10år?

Jag tror att det kanske var annorlunda förr när man hade stora familjegravplatser där fler generationer låg. Dessutom bodde man mer kvar i samma område och det var lättare att ta sig dit än idag när många flyttar långt iväg från födelseorten.

[Motti]

För min släkt är det annorlunda alla mina förfäder är jordbegravna och vi har hållt fast vid det i århundraden ,jag själv vill bli jordbegraven då det hör till den Kristna tron som jag har .Att kremeras är ett nyare tänk och har oftast med Atteismen att göra ,tror man inte på en gud eller något annat så låter man sig kremeras och blir då lagd i Urna i en minneslund.Har man en kristen grundtro så vill man ha en jordbegravning.Att brännas är en ganska ny företelse i Sverige om man ser tillbaks i tiden .

Redigerat av Motti: 29-07-2011, 23:48

[Monaxe]

För min släkt är det annorlunda alla mina förfäder är jordbegravna och vi har hållt fast vid det i århundraden ,jag själv vill bli jordbegraven då det hör till den Kristna tron som jag har .Att kremeras är ett nyare tänk och har oftast med Atteismen att göra ,tror man inte på en gud eller något annat så låter man sig kremeras och blir då lagd i Urna i en minneslund.Har man en kristen grundtro så vill man ha en jordbegravning.Att brännas är en ganska ny företelse i Sverige om man ser tillbaks i tiden .

Nej Motti, man är verkligen inte ateist för att man vill kremeras!
Om man har en kristen tro så förstår man att det inte är den förgängliga kroppen som går vídare, utan själen!

Vid kremering kan man välja urnnededsättning på en markerad gravplats, alltså en vanlig grav, eller att spridas i en minneslund. Finns också de som vill ha sin aska spridd på annat sätt, ex över havet.

Så nytt påfund vet jag inte om det är, den första kremering i Sverige gjordes på 1800 talet.

Snarast är det så att jordbegravning är mycket vanligare på landsbygen, förmodligen beroende på gamla traditioner. I och runt storstäder är kremering det absolut vanligaste. Även bland kristna!

Redigerat av Monaxe: 30-07-2011, 08:05