- Stödet för trädet är till för att stötta rötterna medan de etablerar sig. Efter en säsong på växtplatsen bör detta ha skett och trädet stå stadigt. Då ska stödet bort så att trädet inte växer som om det skulle ha stöd i hela livet, det brukar bli slankigt. Fatta stammen med handen, rör långsamt åt ena och andra sidan. Om jorden inte rör sig kring rötterna är trädet fast och stödet ska bort. Om jorden rör sig efter mer än en säsong (en hel bladsäsong från maj till oktober) behöver trädet mer hjälp med etableringen, olika åtgärder beroende på vika svårigheter växtplatsen erbjuder.
- Stamskydd: Behövs tyvärr länge i de flesta områden. Mot hare nät, mot rådjurens fejande kan man ha ett par, tre stolpar kvar runt trädet utan förbindelse till stammen och utan skav. När stammen har grov bark brukar hararnas intresse avtal, medan rådjur kan tycka det är intressant längre beroende på vilka andra ungträd som finns i närheten.
- Växtbädden: Under ca tre år brukar man vilja ge träd hjälp på växtplatsen med bevattning och att ta bort gräskonkurrens. Sedan klarar de sig ofta själva med bevattning endast vid torka. Rötternas näringsupptagtning finns ofta längre ut än växtbädden efter ett par, tre år. Men att hålla öppet vid stambasen är aldrig fel. Att lägga dukar över rotområdet som inte tillåter organiskt material (t ex löv) att brytas ned i rotområdet är jag lite tveksam till. Att härma naturen är ofta bäst. Täckande markväxter som konkurrerar med gräs är bra. Det kan vara kirskål, nävor, ettåriga växter som är frodiga och skuggar marken bra. Gräs och vintergröna tar mycket av det som trädet behöver, och kompakterar marken under. Ettåriga växter som t ex honungfacelia, krasse, ringblomma, blodklöver, sötväppling brukar öka ens egen bevattning och göra att det blir mer nedbrutna växtdelar och rötter på platsen, vilket är bra. Djupgående rötter behöver man inte bekymra sig om, tvärtom är t ex lupin en växt man använder när jordförhållandena är svåra och man behöver syresättning mm längre ned.
--------------------
|